Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Norrlandsläsarne i början af 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA UNDER DET 19:DE ÅRHUNDR. 259
ordningsmakten förr eller senare måste ingripa i detta för sed¬
lighet och moral vådliga svärmeri. Han blef också 1827 an¬
klagad och dömd för sitt brottsliga förhållande till Maja Kajsa
Modig, en 19 årig kvinna, som han hade förfört, och hvilken till
sist nedsjönk i vansinnets natt. Han dömdes därför till böter
jämte uppenbar kyrkoplikt. Till undergående af den senare in¬
ställde han sig i Råneå kyrka men uppträdde därvid på ett så
trotsigt och oskickligt sätt, att han af häradsrätten blef dömd
till fängelse vid vatten och bröd. Men som han begått förseelser
icke endast inom Råneå utan äfven inom Lule socken, så in¬
stämdes han af landsfiskalen äfven inför häradsrätten därstädes.
Vid rannsakningen nekade Nils Andersson icke till någon af
de anklagelser, som gjordes emot honom, utom för beskyllningen
att hafva förbannat sin svärmoder, som strängt tillrättavisat honom,
då han i andlig fröjd hoppat och dansat på golfvet. Fan sade
sig icke hafva riktat förbannelsen hvarken mot hennes kropp
eller själ utan mot den onde ande, som i henne talade. Allt
det ötriga, hvarför man anklagade honom, förklarade han hafva
skett på tillskyndelse af en högre makt. Vittnena förklarade
ock, att Nils Andersson »icke kunnat göra något orätt, emedan
Guds ande icke drifver till köttsliga och syndiga gärningar.»
Då domaren med anledning af allt detta undrande frågade, om
Nils Andersson hade sitt fulla förstånd, så förklarade tvenne
vittnen, att han hade »ett högt andligt och lekamligt förstånd,
som Herren honom förlänat hade». Allmänna åklagaren, som
satte i tvifvel, huruvida Nils Andersson var i besittning af sina
sinnens bruk, yrkade, att man skulle hänvända sig till provin¬
sialläkaren, doktor Waldenström, och af honom begära ett ut¬
låtande i den frågan. Han förklarade då, att »Nils Anderssons
förstånd var i så hög grad rubbadt, att intet ansvar för begångna
brott borde äga rum». Men sundhetskollegium, till hvilket saken
också hänsköts, lämnade ett alldeles motsatt utlåtande. Denna
myndighet förklarade, att »anledning icke förefunnes att anse
Nils Andersson betagen sina sinnesförmögenheters rätta bruk,
utan fastmer att den beräkning, som synes ligga till grund för
hans handlingssätt i förening med hans onekligen goda omdömes¬
förmåga, snarare synes vittna om spetsfundighet och illslughet.
Men då å en annan sida icke kan antagas som fullkomligt säkert,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
