Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Peter Lorenz Sellergren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA UNDER DET 19:DE ÅRHUNDR. 273
gripande förändring till det bättre icke endast inom den försam¬
ling, där han tjänstgjorde, utan, snart sagdt, öfver hela landet
genom den välgörande verkan, hans skrifter utöfvade. Han upp¬
fattade sitt kall såsom en mission i ett hedniskt land. Han kunde
numera icke heller betrakta en del af sina åhörare annorlunda
än såsom i själfva verket hedningar, då de ju aldrig genomgått
någon hjärtats förändring utan endast buro det kristna namnet,
tvingade därtill. Han var därför angelägen att rycka bort den
kristna slöja, hvarmed många af dem sökte bemantla sitt oom¬
vända lif, och han visade nödvändigheten af att genom en verk¬
lig hjärtats pånyttfödelse komma i förening med den Gud och fräl¬
sare, hvilken de visserligen bekände, men som de dock icke kände.
De härligaste frukterna mognade dock omkring honom bland
Smålands och Blekinge allmoge. Ryktet om honom spred sig
ända upp till hufvudstaden, och det säges, att en öfverste reste
därifrån ända ned till Helleberga för att höra Sellergren predika.
Han skall ock hafva försäkrat, att han ingenstädes i vårt land
hört något därmed jämförligt. Sellergrens kyrka var: belägen
långt in uti en skog på gränsen af Växjö, Kalmar och Lunds
stift. Det var en stor kyrka af trä med ljudligt brädhvalf. Här
var det, hans talåreförmåga, helgad af nåden, skulle vinna sina
största triumfer. Man kan likna hans tal vid en flod, som än
flyter så stilla, att man ej märker vågornas gång, än störtar sig
med ett åskdån ned utför klipporna, kastande ett ljuft och stilla
regn ned i de djupa dalarna där nedanför. De hårda och oom¬
vända hjärtan berördes på ett väckande sätt af hans allvarliga
predikningar, men så förstod han också att låta nådens ljufliga
regn tränga ned i de djupt förkrossade hjärtan.
Hans skaldegåfva hade icke försvunnit, och därför kan man
säga, att hans predikningar ofta buro prägeln däraf. Han älska¬
de ett rikt bildspråk. Det var mycket hos honom, som erinrade
om en Bernhard af Clairvaux. Hans verksamhet gränsade nästan
till det otroliga. Från de aflägsnaste håll vallfärdade stora skaror
till honom, skaror, som förut på de allmänna landsvägarna varit
fruktade. Många drogos till honom endast af nyfikenhet, men
vanligtvis hände, att, sedan de hört honom predika i kyrkan i
skogen, gingo de därifrån slagna i sina samveten. Rundt om¬
kring honom uppstod i sanning »läseri», d. v. s., folk läste, då
s o
Ekman, Den inre missionens historia. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
