Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. Per Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276 TJUGUNIONDE KAPITLET.
ett sockenbud körde omkull och var nära att förlora lifvet. Där¬
vid lär han hafva gripits af en skakande dödsångest, hvilken
förmådde honom att vända sig till Herren. Han började tänka
på, hvarest hans själ skulle hafva hamnat, om han i det till¬
ståndet hade dött. Följden blef, att han begynte studera sin
bibel och Luthers skrifter, och snart framträdde den unge predi¬
kanten, såsom den där i sanning kunde säga: »Jag tror, därför
talar jag». Hvarje söndagsmorgon, då Nyman predikade, voro
vägarna fyllda af människor, som långväga ifrån vandrade till
hans kyrka. Sockenbandet kunde icke stänga dem ute. Behofvet
att få höra ett lefvande Guds ord sprängde alla hinder; ja, man
påstår t. o. m., att halfva Småland kom på benen för att höra
Nyman. Men de kommo icke endast en gång, utan besöken
förnyades beständigt, hvaraf man kan sluta, att de ansågo sig
rikligt belönade för sin möda. Hans predikningar hade samma
verkan som flera andras, hvilka vi förut skildrat, att nämligen
stulet gods, som under åratal legat på ett förut oömt samvete,
blef återburet till rätte ägaren. Personer, som förut fört ett ut¬
sväfvande lif, omgestaltades, och öfver allt märkte man spår af
Nymans verksamhet. Klagomål började höras så väl från hans
ämbetsbröder som ock från andra. För att afbryta dessa vall¬
färder till landskyrkörna, där Nyman predikade, inkallade dom¬
kapitlet honom till domkyrkan för att under uppsikt af dom¬
prosten uppläsa ett manuskript, som förut hade blifvit genom¬
gånget. Nyman var ingen skribent; han var en talare, som
kunde extemporera, och detta gjorde, att det skrifna ordet alls
icke hade samma effekt.
Emellertid styrdes domkapitlet i Växjö under denna tid af
tvenne personer, hvilka behandlade Nyman på ett mildt sätt:
År 1823 satt såsom biskop därstädes friherre Ludvig Mörner,
en god, saktmodig man, som ingenting företog emot Nyman.
Och 1824 bekläddes biskopsstolen af Esaias Tegnér, hvilken för¬
stod att uppfatta Nymans stora begåfning som folktalare. Man
öfverlade visserligen länge och väl i domkapitlet om hvad som
vore att göra med Nyman. Att tilldela honom en »skrapa»
ansåg man tjäna till ingenting, i synnerhet som här icke före¬
lågo några tjänstefel. Man beslöt endast att förflytta honom
från landsbygden, där han förorsakat kyrkoherdarne och präst¬
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
