Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30. Lars Levi Læstadius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296 TRETSIONDE: KAPITLET,
och hade alltför djup inblick i kristendomens lifssanningar för
att kunna fängslas så mycket af det ;skröpliga och bristfälliga i
den form, hvari de här uppträdde. Genom användandet af dessa
inre missionärer, hvilka plägade kallas »skolmän», emedan kon¬
ventiklarna benämndes >»skolor», befordrades på det kraftigaste
sätt det omvändelseverk, som Leestadius börjat i Karesuando.
Något, som stod i samband med Leestadii stränga väckelse¬
predikningar, var det s. k. andåäga bannandet. Detta bestod där¬
uti, att hvar och en, som icke tillhörde lzestadianerna, tillsades
med. tydliga och skarpa ord, att han var ett djäfvulens barn.
Detta bannande användes | både mot präster och lekmän, unga
och gamla. På marknadsplatser omringade mån främmande per¬
soner under uttalande af de allra svåraste förbannelser och för¬
sökte på detta sätt hos dem verka sinnesändring. Det är ju
klart, att detta var ett förvändt sätt att arbeta för en god sak.
Men Leestadius själf var i detta hänseende behäftad med en fana¬
tism, som icke så litet skadade den sak, för hvilken han arbetade.
Trots. det underliga sätt, på hvilket hela denna rörelse ge¬
staltade sig i det yttre, medförde den dock frukter i sedligt af¬
seende, hvilka voro rent af förvånansvärda. Få andliga rörelser
i vårt land torde kunna uppvisa någonting motsvarande. Pastor
Lindstedt i Juckasjärvi skildrar frukterna af denna verksamhet
på följande sätt: »Oäkta barn, förförare, förförda smutsa nu icke
församlingens kyrkböcker. Trätobröder, bedragare, skälmar, tjufvar,
ogärningsmän i allmänhet äro försvunna, och lättsinnigheten, falsk¬
heten, egoismen hafva lämnat rum för rättsinnigt, uppriktigt, kär¬
leksfullt väsende. Ej nödgas kronobetjäningen lagföra, domarena
afdöma, profossen afstraffa, ty brott emot person och egendom
förekomma icke. Vägfarande anlända, men deras medhafda gods
kan gärna lämnas under himmelens tak, hvilket äfven allmänne¬
ligen sker, och stor blefve icke risken vid borgen för ersättning
af läsares tillgrepp. Förf. har själf sett de handlande aflägsna sig
från försäljningsrummet, lämna kista och gods utan lås och vård i
den omgifvande folkmängden. Intet förkommer. Däremot komma
gamla kunder, hvilka i åratal bedragit, försnillat, de komma, bjuda,
bedja, knäfalla, att de måtte få godtgöra, hvad de illa hafva gjort,
så att det är intressant att se hos läsaren det ömtåliga samvetets
verkningar och på den spotske penningemannen, huru han svars¬
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
