Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30. Lars Levi Læstadius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA UNDER DET I19:DE ÅRHUNDR. 309
lefva illa. Den helige ande leder oss i all sanning. All annan
helgelselära leder till egenrättfärdighet>.
En högst besynnerlig uppfattning hafva lzestadianerna om
bönen. Det enskilda bedjandet icke blott försummas af dem utan
förkastas rent af. De betrakta det enskilda bedjandet såsom ett
verk af egenrättfärdighet, hvarför aldrig någon uppmaning till
enskild bön förekommer i deras föredrag. »Det är», säga de,
»endast de kyrkkristna, som bedja till en död Gud, en Gud, som
har sitt tillhåll bakom molnen, och från hvilken intet svar kom
mer. Han bor icke i himmelen, såsom de egenrättfärdiga för
mena, utan han bor i de kristna. Då man talar med en broder,
talar man med Gud, och genom hönom talar Gud till oss.
Den helige ande beder för de trogna i deras hjärtan och manar
godt för dem med osäglig suckan, och denna barnaskapets ande
ropar utan återvändo i det troende hjärtat sitt: abba, käre fader.»
— De mer tänkande inom partiet hafva dock i detta lärostycke
ändrat mening.
Beträffande doget anse lestadianerna, att detta icke medför
någon pånyttfödelse utan endast är: ett tecken, att människan
behöfver rening i Jesu blod. Om en människa lefver i otro och
synd, är det alldeles detsamma, om hon är döpt eller icke. Den
döda tron förlitar sig på en pånyttfödelse, som skulle hafva skett
i döpelsen.
Nattvarden uppfattas af många bland dem såsom samman
fallande med det andliga ätandet och drickandet.
Läran om kyrkan intager särskildt i nylestadianernas lära
den viktigaste platsen. Med Guds församling eller kyrka förstå
de det af lestadianerna bestående samfundet. Däremot är stats
kyrkan att anse endast såsom en mänsklig stiftelse, hvilket också
synes däraf, att andlig död och ogudaktighet i hög grad härska
inom henne. Några vigda präster behöfvas ej. Kristus utsände
på sin tid okunniga lekmän, fiskare och tullnärer för att predika
evangelium, och på samma sätt för han än i dag sin församling
framåt. »Prästämbetet i statskyrkan är», säger en af deras mest
framstående män, »försegladt med det blod, som Kaifas lät ut
gjuta».
Man hade kunnat vänta, att lzestadianerna med en sådan
uppfattning skulle hafva fullständigt skiljt sig från statskyrkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
