Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 33. Mor Anna och hennes vänner i Ångermanland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA UNDER DET I19:DE ÅRHUNDR. 331
häradsrätten och dömda t. o. m. för sabbatsbrott, emedan de hade
samlats omkring Guds ord på en söndag. En af de skickligaste
sakförarne i Norrland, lagman Kellerstedt, åtog sig att föra de
anklagades talan, och följden däraf blef, att de befriades från allt
ansvar, dock först sedan målet hade kommit till högsta ort.
Allmänheten försökte att genom osanna beskyllningar, ge¬
nom hån och spott förbittra lifvet för mor Anna och hennes an¬
hängare. Det är klart, att mor Anna skulle känna det ytterst
smärtsamt att röna en sådan fiendskap från människor rundt om¬
kring, då hon icke gjorde något annat än läste Guds ord för
folket. Men å andra sidan var hon hjärtligt glad däröfver, att
hon var värdig att lida smälek för Kristi namns skull. Under
all denna storm och ovilja, som mötte henne, växte dock hennes
församling, alldeles såsom det alltid plägar ske, när fiendskap och
bitterhet från världens sida komma de kristna till del. Långt
ifrån att dessa stormar kunna fördärtva Herrens plantering, bidraga
de tvärt om till, att planteringen skjuter allt djupare och djupare
rötter i den rätta och äkta jordmånen, som är Jesus Kristus.
Nu uppstod för mor Anna och hennes församling ett annat
bekymmer. Visserligen fortsatte de att läsa Guds ord för sig
själfva, men de ansågo sig ändå skyldiga att infinna sig i kyrkan
för att fira nattvarden. Därmed fortsatte de till en tid. De fingo
sitta och höra det s. k. skriftetalet, hvilket var allt annat än upp¬
byggligt. Därefter måste de kvarblifva i kyrkan för att afhöra
predikan, hvarunder de s. k. läsarne särskildt fingo sin beskärda
del. Ty prästerna påpekade vanligen offentligt från predikstolen,
att dessa voro »farliga, högmodiga, uppblåsta och med andligt
högmod uppfyllda» m. m. Och slutligen måste de framträda till
altaret för att mottaga Herrens nattvard af en präst, från hvars
mun de nyss fått höra dylika ondskefulla utgjutelser, och detta
tillsamman med en hop ogudaktiga. Detta kunde mor Anna och
hennes församling icke längre fördraga. Men det var också
omöjligt att få nattvarden af en präst på andra villkor än att
infinna sig i kyrkan. Hon började därför under bön till Gud se
efter i Guds ord, om icke sakramenten så väl som evangelii pre¬
dikan tillhörde Guds barn. Hon fann då, att Jesus icke instiftat
nattvarden för andra än sina lärjungar, och att han vid nattvar¬
dens instiftelse icke befann sig hvarken i Jerusalems tempel eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
