Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 33. Mor Anna och hennes vänner i Ångermanland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA UNDER DET 19:DE ÅRHUNDR. 339
dock ett oinskränkt förtroende, synnerligen bland sina vänner.
De sökte råd hos henne, så väl när det rörde andliga som jor¬
diska ting, och dessa råd gaf hon, så godt hon förstod. Emel¬
lertid ansågo de oomvända, att hon därigenom utöfvade en påflig
myndighet, samt att hon hade ett härskarelynne. Men hennes
råd och vägledning stodo endast i kärlekens tjänst, och de, som
närmare kände henne, kunde intyga, att beskyllningen för här¬
skarebegär var ogrundad.
År 1838 ingick hon äktenskap med en kristligt sinnad
bondson, Kristoffer Kristoffersson, från Arnäs socken. Med
honom lefde hon i ett barnlöst men lyckligt äktenskap till hans
död 1877.
Mor Anna led understundom af ett häftigt lynne, men detta
framkallade hos henne kvidan och klagan. Så länge hon ägde
krafter, besökte hon bönhuset och förkunnade Guds ord, till dess
hon träffades af ett slaganfall. Följderna däraf ändade efter tre
år hennes lif 1878. Mor Anna låg icke endast i kamp och strid
mot världen och statskyrkan utan framför allt mot sitt eget kött
och blod, hvilket för henne medförde den allra svåraste strid.
Hon kände nogsamt, att hon icke var utan fel, och därför be¬
höfde hon dagligen gå till Gud i bön och åkallan om förlåtelse. ¬
Ofta fick man höra henne beklaga sig öfver sin svaghet i tron,
sin kallsinnighet i kärleken både till Gud och människor. Hon
kände frestelse till högfärd, girighet och otålighet, men allt detta
var för henne en tung och tryckande börda, som många gånger
gjorde henne nedslagen och sorgsen och dref henne allt närmare
och närmare till Kristus.
Efter mor Annas död har församlingen fortsatt sin verk¬
samhet i samma riktning. En af församlingens äldste och mor
Annas medhjälpare i lifstiden, O. £. Johansson, blet vu kallad
till föreståndare. Han var en from och saktmodig man, men till
följd af kroppslig svaghet dukade han snart under och dog 1879.
Då han på sin dödsbädd tillfrågades, om han kunde lyckligt dö
på den bekännelse, som han hade haft i tiden, svarade han »ja»
och tillade: »Det kan ingen annan grund läggas än den, som är
lagd, Jesus Kristus. Mitt lif och allt annat försvinner, men hans
ord står fast evinnerligen». Efter Johanssons död blef 7. Hörnell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
