Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 36. Pehr Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302 TRETTIONDESJETTE KAPITLET.
hängde en mängd taflor, föreställande scener ur den bibliska
historien, hvilka morfadern förklarade för den unge gossen. När
Pehr var 5 år och 4 månader gammal, dog morfadern, öch denna
händelse grep gossen djupt. Under sorgtiden drömde han, att
han gick upp till himmelen på en stege, liknande den, Jakob sett
vid Betel, och, då han inkom i himmelen, tyckte han sig märka,
att en ande nalkades honom. Han såg intet och hörde intet
men kände dock i sitt hjärta, att den älskade morfadern stod
framför honom, och det tröstade honom.
Vid 8 års ålder hade Pehr för första gången genomläst hela
bibeln, och vid 10 års ålder hade han skrifvit ett litet häfte med
psalmer och på sin mors begäran en predikan. Det var dock
icke endast kunskapslust, som hade fattat honom. Nej, han hade
lärt att slå dörren till om sig och bedja. Grannar och fränder
sade, att han borde studera till präst. En gång besökte han ett
husförhör, som hölls i den rote, där fädernegården var be¬
lägen. Vid detta tillfälle gaf han sådana svar på de af prästen
framställda frågorna, att han ådrog sig kyrkoherden Hyltenii syn¬
nerliga uppmärksamhet. Denne vände sig också vid förhörets
slut till gossens fader och sade: »Den pilten vill jag förhöra
hemma; skicka honom till mig».
Under den följande veckan påminde gossen gång efter annan
om kyrkoherdens tillsägelse, men, emedan fadern anade, hvad
kyrkoherden - ville, och han ännu hade skuld på hemmanet, så
kände han sig bekymrad vid tanken på de utgifter, som det
ifrågasatta besöket måhända skulle föranleda. Dessutom grät
modern vid tanken på, att gossen skulle lämna hemmet. Emeller¬
tid blef rofskörden det året särdeles rik, och därför sade fadern:
»Efter jag fått så god skörd i år, vill jag gifva prästen så mycket,
som hästen kan bära». Nu gaf han sina båda äldsta söner i
uppdrag att föra gåfvan fram till prästen. När de kommo fram
till prästgården, fördes de in i salen, där väggarna voro behängda
med taflor ur den bibliska historien. Vår Pehr stod och betrak¬
tade en tafla, som föreställde Benjamin såsom ung gosse bland
sina bröder. Kyrkoherden frågade honom, huru han tyckte om
den taflan. Pehr svarade: »Benjamin är för ung. Han hade
ju strax därpå sju söner att föra till Egypten». Vid detta svar
teg kyrkoherden och lämnade gossen. Men då han följande sön¬
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
