Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. C. O. Rosenius, hans lif och verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
398 TRETIONDEÅTTONDE KAPITLET.
visst för eller mot, blott jag finge ndgol slut i frågan. Men allt
var lika när. Den slutledning och bevisningsbyggnad, som jag
den ena stunden uppställde, ramlade den andra genom en ny
arglistig invändning. Mitt sinne var ett i bitar sönderslaget
lerkärl, som ingenting kunde behålla. I detta tillstånd lefde jag
i flera veckor. Gossarne, som jag informerade, blefvo nu mindre
väl efterhållna, ty informatorn vistades med sin själ i långt af
lägsna regioner. Stundom försjönk jag i öm och bitter sorg öfver
mitt olyckliga tillstånd i synnerhet vid tanken på de lyckliga
åren, då jag hade lefvat i den innerligaste förening med min
frälsare, smakat och sett, huru ljuflig Herren är, förstått och trott
evangelii sanningar. Ty de första åren af mitt nådelif hade jag
ljufliga erfarenheter af min frälsares nåd, lefde mellan skolter
minerna bland en hop nådesyskon, som stodo i den första kär
lekens värme och liflighet, och jag brukade sommartiden ofta vistas
hela dagarna i skogen med en bit mat och en bok för att få
helt ostörd vara med min frälsare i förtroligaste samtal och böner.
Ändtligen hade jag ock i några år ganska mycket arbetat på
andras väckande och upplysande samt därmed fått vara ett medel
till mångas salighet i Kristus. Detta saliga lif stod nu för min
själ såsom ett förloradt paradis. Jag såg mig själf såsom en
affälling och skamfläck för Guds folk, hvilken snart skulle blifva
för alla mina bekanta till bedröfvelse och för andra, som tänkte
på omvändelse, ett afskräckande exempel. — Ö, du, mitt lifs Gud,
du allena vet de hemska tankar och råd, jag här understundom
fattade, från hvilkas utförande blott din mäktiga hand och fasan
för helvetet höll mig tillbaka! Därom vill jag ej för människor
tala. Här sitter jag ännu inför dig under din barmhärtighet och
dina vingars skugga. — Särskildt upprördes min sorg och flödade
mina tårar, då jag fick bref från mycket kära vänner, mina syskon,
fäder och barn i Kristus, eller själf skref till dem. Och det var under
ligt, att, huru förfallen min tro än var, huru grufliga tvifvel jag
än kände, kunde jag dock på det varmaste "lyckönska dem, som
trodde, och hålla dem som Guds änglar lyckliga och älskliga.
Blott för mig var allt förloradt.
I denna belägenhet skref jag ändtligen till en gammal vän,
en upplyst och erfaren prost, C. E....s, om mitt tillstånd -— till
mina närmaste ville jag icke skrifva därom för att ej i förtid oroa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
