Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. C. O. Rosenius, hans lif och verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTIONDEÅTIONDE KAPITLET.
I ett bref, som Rosenius samtidigt skref till sin gamle far
i Burträsk, omtalar han sin afsikt att icke återvända till Uppsala
utan stanna kvar i Stockholm för att samverka med Scott, och
han begärde därtill sin fars bifall... Hans äldre broder Anton,
som vid denna tid var i föräldrahemmet, skref ett svar på detta
bref. Däri säger han bland annat följande: >»Väl dig, om så
är, att Herren därtill har utkorat dig, men pröfva saken noga
under vaka och åkallan. Detta är en svag broders ömma råd,
ett råd, som kanske är ganska öfverflödigt i synnerhet af mig,
som, ty värr, är mer vänd åt sinnligheten och världen, än du är. ..
Jag säger därför ännu en gång: Väl dig, om Herren har ut
korat dig till ett skötebarn i denna bildningens famn. Måhända
ock din långvariga nedslagenhet skulle försvinna, och din ande
få nytt lif, om du finge helt och hållet vända dig åt denna sak,
som kanske är din själs element, och sålunda afskudda dig det
tvång, som inpluggandet af den världsliga filosofins tomheter
medför — dessa din bördas ok och din plågares staf. Jag har fun
derat med pappa och mamma, och båda hafva de med hängifven
het åt Guds vilja betraktat saken>.
Sedan Rosenius bekommit detta bref, som från föräldrarnas
sida innebar ett gillande at hans beslut, lämnade han sin plats
såsom informator på Länna och flyttade in till Stockholm i början
af september, efter att hafva tillbragt sommaren i Norrland. När den
20-årige ynglingen lämnade sin fosterbygd för att börja en ny
bana, där han gick okända öden till mötes, skref han till sin tro
lofvade följande afskedsrim den 2 september 1840:
Med hjärta blödande, med känsla varm,
Med sorg jag sliter mig ifrån din arm,
Jag sliter mig ifrån det hulda hjärta,
Som delar med mig glädje, delar smärta,
Hvars själ har sammanvuxit med min själ,
Från henne måste jag nu ta farväl.
Men ack! Hvart vill jag? Högre plikter kalla,
Hur högt än mina känslors vågor svalla.
Jag måste offra mig och, med ett ord,
All glädje, som jag har på denna jord,
Uppoffra den åt Herren och hans vilja,
Ty ingen annan skall mig från dig skilja.
Du vet, jag är, jag vill förbli ännu
Brudgummens vän — och det förlåter du!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
