Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. C. O. Rosenius, hans lif och verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDE. RÖRELSERNA UNDER DET. 10:DE ÅRHUNDR. 409
människa lefver jag, nu frisk, bland vänner utan någon nöd,
vännernas vän, en observator och en observerad. Huru underligt
Gud ställer det! Då jag, förtröstande på min Gud, ofta varit
beledd såsom mindre fallen att se mig själf till godo, har jag nu
den nåden att ej blott (först af syskonen) försörja mig själt utan ock
att kunna hjälpa far och syskon med lån nu mer än förr. Nog härom.
Summan af allt är, jag ligger vid ett märkligt universitet, jag
har förträffliga tillfällen att inhämta och skåda, reflektera och
göra slutsatser. Och utom detta utifrån har jag ock denna tid
mina egna öfningar invärtes. Det afgår ej utan hårda svettbad
under tiden, så att jag önskade mig döden. Och hela mängden
af frestelser, bekymmer m. m., hvilka vilja rycka hjärtat hit och
dit. O, huru de tukta mig till Herren, till bönen, till vårt gamla,
goda ord, till enfalden! Och ära, ära och pris vare vår Gud,
Som bevisar mig härvid idel trohet»!
Rosenius fick från åtskilliga af sina vänner erfara en mindre
välvillig dom öfver det steg, som han tagit till en friare verksamhet
än den prästerliga. Synnerligen fick han erfara detta redan på
Sommaren 1840, då han besökte Norrland, men ännu mer, när han
Sommaren 1843 aflade ett besök i hembygden. Detta var naturligt
VIS kännbart för Rosenius, som framför allt icke ville verka för
någonting annat än själars frälsning.
Man må ej undra öfver, att Rosenius samverkade med en
metodist, — ehuru han aldrig själf omfattade metodismens läror —
då den andliga ställningen i vårt land var sådan synnerligen
bland kyrkans lärare, att han kände sig bortstött från dem. Där
till kom, att Scott aldrig i Sverige verkade för någonting annat,
Så vidt människor kunna se, än för att väcka. lif inom den
lutherska kyrkan. Han uppträdde aldrig såsom partimakare, och
JUSt därför kände sig Rosenius dragen till honom och hans verk
Samhet. I ett bref till en prästerlig vän skref Rosenius bland
RE följande: »Säg, göra då jag, Thomander, Brandell, Säfström
fre m. f., som inom pastor Scotts kyrka och vänkretsar
ör Herrens ord, göra vi då så mycket ondt, att ”det svenska
es (som du förutsäger) skall mot sådana predikanter nödgas
RR strid på lif och död? Huru står det då till med det
Aa ar Sion och dess stridshjältar? Godt, om de ej hafva svå
ender att Hektiga än dessa-;0 svs AN mer, ida ingen kan
Ekm an ä a ST
» Den inre missionens historia. Zz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>