Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 39. Peter Fjellstedts lif och verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
|
DE ANDL. RÖRELSERNA UNDER DET I9:DE ÅRHUNDR. 453
i juni 1857, anmodades han af Svenska missionssällskapet att före
taga en inspektionsresa i rikets norra provinser till Västerbottens
och Jämtlands lappmarker, och sedermera i ett officiellt bret från
Svenska missionssällskapets direktion tackas han i varma ordalag
för de många stora tjänster, han gjort åt missionsverket, och för
de gåfvor, han lämnat åt fattiga lappbarn, som underhöllos i
sällskapets skolor.
Emellertid väckte hans vidtomfattande resor oro hos mis
sionsvännerna, som började märka bekymmersamma tecken till
öfveransträngning hos den älskade missionsarbetaren. Han började
lida af sömnlöshet, som tydligen var en följd af nervsvaghet. if
början af 1850-talet tycktes dessutom hans lif hafva blifvit för
bittradt af ganska många bekymmer. Visserligen åtnjöt han
mycken framgång och stort förtroende, men oro och omtanke
för missionsinstitutet jämte allt öfrigt arbete tyngde mycket på
honom.
Äfven från de svenska församlingarnai Amerika ingick kallelse,
att han skulle öfvertaga ett slags superintendentskap öfver de
Samma. Detta uppväckte allmän oro i missionsvännernas läger, enär
de fruktade, att Fjellstedt med anledning af de många svårigheter,
Som hopade sig på hans väg här i hemlandet, skulle flytta sin
tälthydda till ett annat område. Kärleken till det gamla foster
landet var dock äfven denna gång så stor, att han stannade kvar för
att allt fortfarande blifva en af banbrytarne för den inre missionen,
Hvad som mycket smärtade Fjellstedt, var de mindre kär
leksfulla omdömen, som fälldes om. honom t. o–m: i missions
Vänners kretsar. Sådana omdömen hade i allmänhet sin grund
däruti, att man understundom misstroget betraktade honom. När
han fann en eller annan af missionsarbetarne omogen till ett sant
och sundt vittnesbörds frambärande, så tillrättavisade han en sådan,
och detta uppfattades icke alltid med ett kärleksfullt sinne. Det
är icke ofta, som den stora hopen förstår den vises betänksamhet
eller kan fatta den ertarnes visdom. När Fjellstedt såg, att det
unga modet uppbrusade, så lade han understundom sin hand
dämpande på den kraft, som icke alltid var ödmjukhetens. Men
allt detta förskaffade honom många svårigheter. De andligt öfver
modiga sågo dessutom med misshag därpå, att han var omutligt
sträng vid fasthållandet af trons grund. Emellertid måste smä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
