Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 40. Oskar Ahnfelts lif och verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
476 FYRTIONDE KAPITLET.
resor gåfvo uppslag till den vidsträcktare predikoverksamhet, som
han sedermera utöfvade.
Fortfarande arbetade han med sin musik och konstruerade
den tiosträngade guitarr, hvilken han sedermera till så mångas
glädje trakterade.
Allt tätare uppmaningar kommo till Ahnfelt från olika delar
af landet, att han måtte komma och vittna om Herren, sin frälsare,
samt genom sång upphöja hans härliga namn. För honom blef
det mer och mer klart, att Herren ville, att han skulle ägna sig
åt predikoverksamheten, hvadan han ock med glädje följde
denna fingervisning från Herren och vännernas uppmaningar, så
långt hans krafter det tilläto. Han hade sin glädje i att få be
prisa Guds nåd i Kristus Jesus. En af vår kyrkas lärare säger
om honom: »Han hade en skarp blick för människohjärtats djupa
benägenhet att frånröfva Kristus någon större eller mindre ära
genom att söka efter någon egen förtjänst eller dygd till grund
för människans rättfärdighet, frid, tröst och helgelse, och hans
ord voro både fyndiga, djupsinniga och skarpa och hans bilder
träffande, så snart det gällde att afkläda människan all hennes
rättfärdighet och berömmelse, på det att Kristus måtte blifva både
hennes rättfärdighet och starkhet, hennes frid och tröst, hennes
A och O, hennes allt i alla.»
År 1849 besökte Ahnfelt första gången Helsingör, och
några kommo där genom hans predikan till tro. Därifrån före
tog han resor till Danmark, och så väl där som i Norge har Ahnfelt
utöfvat en icke ringa verksamhet. Han tillryggalade långa
vägsträckor med egna hästar och var under dessa resor rätt ofta
utsatt för äfventyr, som hade kunnat blifva af ganska svår be
skaffenhet, om icke Herren bevarat sin tjänare. Julafton 1859
nalkades Ahnfelt sitt hem efter en lång resa. Vagnen med sina
hjul var satt på medar, och i en backe, som var isbelagd, tog
vagnen öfverbalansen och rullade ned i ett djup af mellan 30
och 40 fot. Då Ahnfelt kom till besinning, fann han sig själf
ligga oskadad på botten i vagnen med hufvudet på vagnskudden.
Kusken låg på marken mellan hjulen och hästarna öfver hvar=
andra, intrasslade i seltygen. Endast vagnen hade blifvit krossad,
men både människornas och djurens lif hade blifvit bevarade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
