Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 41. Andliga rörelser i Vermland och Dalsland - I. Det andliga tillståndet i början af detta århundrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F02 FYRTIONDEFÖRSTA KAPITLET.
sträckt skogs- och bergsbygd, rik på klara floder och sjöar, så
som Klarälfven, Norsälfven, Jösseälfven, Frykensjöarna, Vermelen,
Glafstjorden, Östra och Västra Silen m. fl.
Dalsland är till sin odling äldre bygd än Vermland, i hvars
djupa skogar, enligt E. G. Geijer, Olof Trätälja än i dag går med
sin yxa. Från gammalt hafva emellertid dessa landskap haft
andliga intressen gemensamma. Benediktinermunken, sedermera
biskopen i Skara, Adalvard d. ä., beryktad för sin fromhet och
oegennytta, var, så vidt man vet, den förste, som gjorde Kristi
namn kändt i Vermland. Detta skedde omkring 1050. »Adal
vard uppehöll sig troligen stundom på Dal och stundom i Verm
land», säger författaren till Karlstads stifts herdaminne J. Ham
marin. Dalsland, som alltsedan kristendomens införande därstädes
lydt under Skara, öfverflyttades år 1658 till Karlstads stift, dit
det sedan oatbrutet hört. s
Det mörker, som under förra hälften af 19:de århundradet
i andligt afseende härskade öfver folket i provinserna Vermland
och Dalsland, var stort och fruktansvärdt. Okunnighet om Gud,
vidskepelse och ett lastbart lefnadssätt gingo här såsom vanligt
hand i hand med hvarandra. Prästerna, folkets religiösa ledare,
intresserade sig ofta mera för kortleken än för bibeln, och de
flesta af dem hade mera smak för gästabud och starka drycker än
för det bröd, som gifver världen lif. Folkundervisningsväsendet låg
ännu i sin linda, och upplysningen i allmänna kunskapsämnen
hade mångenstädes i bygderna knappt hunnit fram till daggry
ningen. Rörande in- och utländska nyheter nöjde man sig meren
dels ännu med blotta hörsagor, och i synnerhet vinteraftnarna
lyssnade husfolket, samladt kring brasan, med ifrigt intresse till
vidunderliga berättelser om sjö- och skogsrån, om lyktgubbar och
spöken. »Man trodde», säger H. Lilljebjörn, »att tomtegubbar
och nissar gingo omkring i stall och lador och beredde lycka
eller olycka, samt att häxor stodo i förbindelse med onda makter,
hvilka använde dem i sin tjänst. Sjukdomar sökte man ej sällan
bota genom allehanda trolldomskonster>. Till skydd mot åkom
mor å boskapen försåg man ladugårdsdörrarna med stora kors
tecken af tjära, och, då korna i otid upphörde att mjölka, trodde
man mångenstädes någon elak grannkvinna genom trolldom
hafva åstadkommit detta. Under de stora högtiderna jul, påsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
