- Project Runeberg -  Den inre missionens historia / II:1 Norrland och Svealand under 1840- och 1850-talet /
508

(1896-1902) [MARC] [MARC] Author: Erik Jakob Ekman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 41. Andliga rörelser i Vermland och Dalsland - VI. Johannes Andersson (Fjellstedts-Johannes)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3508 FYRTIONDEFÖRSTA KAPITLET.
Efter förhöret samlade sig i sakristian visitatorn och hans
| medhjälpare, bland hvilka märktes de mot den nya rörelsen hätska
| ifrarne prosten i Kila, d:r A. Lignell, och komministern i Långse
| rud J. Schröder. Här öfverlade man nu om bästa sättet att
gripa den oskyldige och få den förhatlige väckelsepredikanten
röjd ur vägen, men i kyrkan hade Herrens vänner bön till Gud
om hjälp. Under tiden hade Johannes Andersson, som erinrat
sig Jesu ord: »När: de förfölja "eder: i: en: stad; så flyn till en
| annan» (Matt. 10: 23), lämnat kyrkan samt med skyndsamma steg
| begifvit sig af på väg mot Norge, och prästernas ombud, läns
I mannen, som i hack och häl skyndade efter, kunde icke få ho
I | ; nom fatt. Den förföljde hade efter mödosamma vandringar genom
I | Silleruds och Nordmarkens ödsliga skogsbygder ändtligen hun
|
nit öfver riksgränsen för att bland brödrafolket förkunna lifvets nåd.
Men redan nästa därpå följande söndag den 13 november
nyss nämnda år fortsattes visitationen, denna gång i Kila. Där
var förut nämnde d:r Lignell kyrkoherde. En ofantligt stor män
niskoskara hade samlat sig i kyrkan. Prosten Freudenthal ledde
äfven där visitationen. I pastoratets tre socknar: Kila, Svanskog
FT och Tveta, hade Johannes Andersson hållit sammankomster och
| förkunnat sinnesändringens predikan. Därom rörde sig nu saken.
»Man borde veta», sade visitatorn med rörd stämma och högtidligt
I allvar, »att konventiklar (andliga sammankomster) vore i lag
förbjudna, och att stränga straff drabbade lagöfverträdarne. I
hvarje fall lämnades genom konventikeln en öppen dörr icke
| allenast för okallade och okunniga s. k. predikanter utan för
irrlärare och falska profeter — emissarier från den hemliga mis
sionen i Rom och alla sekter, både kristna och icke kristna —
att insmyga sig, insmuggla och på vår församling i all hemlighet
inympa de farligaste och fördärfligaste läror och grundsatser,
draga folket från sin kyrka och sina rätta själasörjare samt upp
väcka skadlig tvedräkt i samhället. Prästerskapet samt hvarje
annan sannings- och ordningskär människa borde här vara på
sin vakt. Folket hade icke alls behof af konventiklar. Det kunde
| få sina andliga behof tillfredsställda i hemmet, i skolan, i kyrkan,
| vid förhören och bibelförklaringarna. Lärare och åhörare borde
med all omsorg undfly konventikelväsendets villfarelser, ihåg
kommande Jesu ord: ”Vakten eder för de falska profeterna, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 14 14:51:14 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dimh/21/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free