Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 41. Andliga rörelser i Vermland och Dalsland - XII. Carl Johan Nyvall. Andliga rörelser i Karlskoga och Grythyttan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I VERMLAND OCH DALSLAND. 331
väsentliga innehåll, renlärighetsifrande, härsklysten, flitig vän at
glaset samt skicklig i konsten att klippa fåren. Sina fiender
plägade han på predikstolen offentligt utpeka och tillrättavisa.
För olofligt tillgrepp af skog hade en af sockenboarna anmält
honom till åtal. Då kyrkoherden en af de följande söndagarna
beträdde predikstolen, började han sin predikan med orden: »Så
länge min tunna rann, kände mig båd kvinna och man» etc.
samt utropade efter utläggningen af dessa orden: »Där sitter en
af mina svåraste fiender», slående ifrigt med handen mot den
bergsman, som anmält honom till åtal, hvilken nu tog sin hufvud
bonad och i allas åsyn lämnade kyrkan.
Schultz hade en adjunkt, Westén, hvilken icke framträdde
med alldeles så grofva later som hans förman men var af samma
sinnelag som denne. Prästen var vid denna tid liksom både
Gud och kung för folket. Till och med gråhårsmännen blottade
sina hufvuden, vore det ock midt i kalla vintern, för kyrkans
tjänare och stodo med mössan i handen under hela tiden, då de
talade med dem; och gummorna nego djupt samt lärde sina
döttrar att göra sammalunda. Kyrkan var nästan hvarje söndag
till trängsel fylld med åhörare.
I det tjocka andliga mörker, som här rådde, hade emellertid
många börjat söka Gud. Roparnes röster hade låtit sig höra
äfven i dessa bygder och manat till bättring. Särskildt nämnas
bland roparne här tre kvinnor, nämligen hustrun Per Måns Karin
från Hjulsjö, pigan Anna Stina Eriksdotter i Hallvardstorp och
13-åriga torparedottern Brita Stina Larsdotter från Ängfallet.
Karin hade en dag kommit till mor Olsson i Saxhyttan. Då samlade
Sig stora massor af folk till bostaden. Allt var tyst och stilla
som i en graf, och Karin låg där orörlig och nästan sanslös. Strax
därpå började hon röra på sig, andas tungt, kikna efter ande
dräkten och bryta med sin kropp, så att det knakade i lederna.
Sedan öppnade hon sina ögon, dem hon riktade uppåt, och ropade:
»Gören bättring! Gören bättring! Omvänden eder! O människa,
till din fader kom! Herren kommer för att döma sitt folk! Jag
är en föraktad kvinna, som ropar och beder eder fly synden;
men efter mig komma män, som skola predika, och hvilkas ord
äro spjut och naglar. Prästerna känna ej Guds kraft och kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
