Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 41. Andliga rörelser i Vermland och Dalsland - XII. Andliga rörelser i Karlstad och Älfdalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
560 FYRTIONDEFÖRSTA KAPITLET.
människa. »Akten eder, mina vänner, för villoanden», sade han
»han kommer till eder i fårakläder, men invärtes är han en
glupande ulf, en bedragare och farlig människa, hållen eder till kyr
kans bepröfvade lära och edra redliga lärare». Dessa prostens ord
verkade mycket olika: lättböjda sinnen, såsom handlanden Kjellin
i Emtbjörk och hans gelikar, vände åter in på mörkrets vägar och
stannade i själfrättfärdighet, förtviflan eller uppenbar gudlöshet;
andra åter blefvo genom den kyrkliga varningen så mycket an
gelägnare och ifrigare att höra, hvad den nye predikanten hade
att förkunna. Tilloppet af åhörare blef därför större dag för
dag. Två framstående, förmögna sockenboar hade, väckta till
vid en sammankomst för att höra. Då de återvände till sina
hem, sade de: »Om alla gjorde, såsom den där predikanten
lärde, så skulle det stå väl till i denna världen>.
Många af åhörarne fingo djupa evighetsintryck och flera
stannade från den stunden, de hörde evangelii glada budskap,
för beständigt inför Herren.
Vid ett sammanträde med sockenboarna förbjöd Bjurstedt
dem vid vite af 50 kr. att öppna sina hus för lekmannapredikanter.
Men de nekade att lyda. En rik och framstående änka sade
öppet: »Så länge jag har tak öfver hufvudet, skall mitt hus
stå öppet för Kristi sändebud>.
Emellertid spred sig ryktet om Herrens välgärningar allt
längre och längre norr ut i Älfdalen: till Ny, Dalby och uppåt
Finnskogarna. Man hade läst profetens ord: »Det folket, som
vandrar i mörkret, skall se ett stort ljus». Det ordet vann sin
tillämpning här och i kringliggande pastorat. Kyrkans herdar
voro som oftast hjältar i ondska och gudförgätenhet. Hellre
måste änkans och de faderlösas enda ko säljas på offentlig
auktion för gäldande af prästlön, än någon af prästerna efter
skänkte sin rätt. Likväl hade flera af dem kommit på ekonomiskt
obestånd och stodo under sina borgenärers förmynderskap. De
hade gjort buken till sin Gud. I Dalby kyrka var en jul
otta folket ända till trängsel samladt. Man väntade på ottesångs
predikan. »Se, hur han raglar», ropade bland åhörarne en liten
gosse, pekande på prästen, som gick till predikstolen. Det var
kyrkoherde Petersson. Denne plägade ofta vara så rusig, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
