Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 41. Andliga rörelser i Vermland och Dalsland - XIII. Andliga rörelser i Fryksdalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
568 FYRTIONDEFÖRSTA KAPITLET.
de arbetade. Flera än 100 personer blefvo där på en kort tid
väckta. En mäktig andlig rörelse utbredde sig sedan från denna
bygd. Söndagsskolverksamheten var härvid af stor betydelse.
Det var i synnerhet Kristian Sörsätra och Hans Gustafsätra
samt Johannes Oijerberg, begåfvade och fromma män, som här voro
banbrytare. För sin kraftiga och brinnande nitälskan fingo de
utstå icke ringa hån och förföljelse. Rörelsen fortsattes sedan
och utbreddes genom flera nitiska och framgångsrika svenska
bröder, såsom Olof Olsson i Mällbyn, Elof Byström, om hvilken man
sagt, att han mycket mera genom tårar än genom predikan fört
själar till Kristus, Undén, D. Hagström, Nils Hertzberg, O. Öst
lund m. f.
Den förstnämnde bland dessa, Olof Olsson i Mällbyn, utförde
ett förberedande evangeliskt arbete af stor betydelse. Somliga
evangelister äro att likna vid ljuständarne i de stora kyrkorna.
Genom dem föres tändgnistan till ljuskronan, och inom några
ögonblick tindra tusentals ljus i det vida rummet. —- Olof Ols
son var i andlig måtto en sådan där ljuständare. Född den 17 mars
1811 i byn Solberga i Köla socken, där hans föräldrar voro ett väl
bärgadt hemmansägarefolk, hade han af dem från barndomen fått
djupt outplånliga intryck af Guds ord. Fadern tog ofta sitt äl
skade barn Olof, det yngsta bland 10 syskon, i sina armar och
under heta tårar, som föllo på gossens kinder, välsignade honom
i Jesu namn. Så kämpade han, grät och bad äfven för de andra
barnens välfärd, och det tåresädet bar riklig frukt. Alla 10 sysko
nen blefvo lefvande:- Guds barn och flera af dem, såsom Olof,
Nils och Anna, nitiska vittnen om Kristi välgärningar.
Det andliga mörkret var emellertid fruktansvärdt allt oms
kring. Många foro vilse i okunnighet. Så ansåg man husbe
hofsbränningen och brännvinsdrickandet vara en alldeles natur
lig sak. »Det var ett under», har Olof sagt, »att jag icke blef
en ohjälplig drinkare. Vid 10 års ålder brukade jag få till fru
kost en half kaffekopp brännvin och en kaka bröd. Det var karl
aktigt att kunna supa mycket, och jag försökte som oftast att
supa omkull mina kamrater.> Präster och lekmän lefde mången
städes i den skändligaste dryckenskap och skörlefnad. Olofs
syster Brita, gift med en inflytelserik brännvinsbrännare i Skilling
mark, inställde sig en dag hos biskop Agardh och anmälde en bekant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
