Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 41. Andliga rörelser i Vermland och Dalsland - XIII. Andliga rörelser i Fryksdalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
570 FYRTIONDEFÖRSTA KAPITLET.
som hade god sångröst, sjunger en psalm, beder en brinnande
bön samt läser därefter med värma och kraft en predikan ur
»evangelii postilla» af kyrkoherden Janzon, Rosenii vän och menings
frände, samt afslutar med en hjärtevarm förmaning.
Andra aftonen samlas på samma plats mycket folk. Det
var, såsom om hvarje människa vid detta tillfälle varit en öppen
dörr för Kristi ord. Nu lämnade predikanten pöstillan å sido,
läste ur nya testamentet de bekanta orden: »Då han kom när
mare och .fick se staden, grät han öfver honom — —». Undér
innerligt medlidande och strida tårar uttydde predikanten denna
text, och allt folket föll i häftig "gråt såsom barn, som fått: ris:
Det var hos flera en blott hastigt öfvergående rörelse, som så
yttrade sig, men hos många hade ordet fallit i god jord och
började från den stunden att bära frukt.
Olsson i Mällbyn besökte sedan Brunskog många gånger.
En kraftig andlig rörelse hade genom honom här uppstått. Flera
andra predikanter besökte nu och under närmaste tiden denna
socken, såsom Olssons i Mällbyn broder Nils Olsson, Hans Gustafs
sätra, Johannes Oijerberg, Flans Kase, Nordström, Gunnar Holmby,
Johannes Andersson från Långserud, Jansson från Kvistbro, Pe
terson från Gränäset och C. J. Nyvall m. fl. Anna i Mällbyn
följde ofta med sina bröder på sammankomsterna, sjöng med
gripande allvar och innerlighet andliga sånger, bad och nödgade
med hela sin varma själs nitälskan de enskilda att komma till
Jesus. Det var en härlig nådens tid i Brunskog nu: med få
undantag gaf en hvar sanningen rätt, och många föllo till fota
inför Herrens ansikte. Kyrkoherde i Brunskog var vid denna
tid fil. dir Per Olof Vigelius, en lärd, ytterst ’plikttrogen: och
själfuppoffrande man. Äfven han gaf nu lekmannapredikanterna
och särskildt Olsson i Mällbyn sitt lifliga bifall. En gång hade
han infunnit sig vid deras sammankomst. Olsson talade emellertid
icke såsom inför kritiksjuka människor utan såsom inför Gud till
folket. Det var om Guds kärlek, han den gången talade. Vid
sammankomstens slut tog kyrkoherden aftonens predikant i handen
och tackade honom för de goda ord, han talat, och sade högt
till folket: »Hvad jag hört såsom ondt om denne mannen är alls
icke sant. Jag önskar af hjärtat, att alla måtte blifva Gud så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
