Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 41. Andliga rörelser i Vermland och Dalsland - XV. Kyrkans och prästerskapets ställning till de andliga rörelserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I VERMLAND OCH DALSLAND. 3579
och ingen af dem uppträdde fientligt mot den andliga rörelsen
såsom sådan. Tvärt om gladde de sig öfver det uppvaknande
religiösa intresset inom stiftet. Men de ville hafva en- andlig
rörelse, formad efter sina egna önskningar och icke sådan, som
Gud i sin nåd lät den framträda. Därför smekte de denna rörelse
med vänstra handen men kindpustade den med den högra. Och
bland prästerna i allmänhet gick det till såsom fordom i Israel.
Man talade godt på afstånd om Messias och deklamerade många
vackra ord om hans ankomst. Men, när han kom nära och med
sitt lif vittnade, att deras gärningar voro onda, ropade de: > Kors
fäst, korsfäst!> Dock funnos, såsom vi visat, bland prästerna
icke endast en Nikodemus och en Josef af Arimatea utan äfven
män med Petri, Johannes och Pauli frisinnade och frimodiga
hållning.
Redan Biskopen J. J. Hedrén hade, såsom vi tillförne an
fört, vid prästmötet 1831 med skärpa uppträdt mot läseriet, sådant
det då framträdde i sydvästra Dalsland. »Mystiska begrepp äro
icke sällsynta äfven hos de enfaldiga», sade han. »Ett illa för
stådt och svärmande nit har på vissa ställen öfverdrifvit tros
begreppen till en kärlekslös intolerans och gudaktighetsöfningarna
till skrymtaktig ceremonialism». Prästerna i nämnda landsände
prisas för sin förmåga att hafva kunnat stilla de oroliga elementen
och leda dem i rätt kyrklig riktning. Det vore icke biskopen
emot, om folket allmänt hängåfve sig åt religionen och Guds
ord, blott det skedde i enlighet med bestående kyrklig ordning.
I detta syfte talade han många sköna och behjärtansvärda ord.
>»Om i en förfluten tid», sade han, »församlingen hade af oss
mycket att fordra och vänta, då vi måste strida mot hela styrkan
af en förvillad opinion, så har den nu kanske vida mera, då den
åter i sin lifgifvande renhet och kraft uppstigande läran begär
vårt heligaste nit och våra varmaste bemödanden . .. Fordom voro
de få, nu äro de många, som vilja se oss främst i striden, iklädda
allt Guds harnesk, för Guds ords sanning». Prästerna förmanas
med fullt allvar för dryckenskap och annat ondt samt tillhållas
att föra »en prästerlig vandel». »Därtill hörer då icke-blott>,
Säger han, »det inre sedliga, rent religiöst moraliska, bestående i
ett af ordet rätt upplyst och af nåden fullkomligen pånyttfödt
sinne med däraf följande ostrafflig vandel... utan härtill hörer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
