Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 42. Andliga rörelser i Dalarne - II. Den prästerliga kommittén och bref från de förföljda läsarne m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
598 FYRTIONDEANDRA KAPITLET.
Det säges, att antalet af dem, som på grund däraf, att de
förrättat dop och utdelat nattvarden efter den gamla handboken
samt tillsamman läst Guds ord och sjungit psalmer m. m., blefvo
dömda till böter eller i brist däraf till vatten och bröd, endast
i Dalarne var så stort, att Falu cellfängelse icke kunde rymma
hälften af dem. Huru beskaffade dessa brottslingar voro, kan
man förstå af nedanstående bref, som vi här vilja meddela.
Det första har följande lydelse: »Hvilket ord är icke Guds
ord och hvilken tröst för alla fattiga syndare! Det vet ingen
utan allenast de, som hafva smakat det, hvilket lif) kraft och
ande, som är i detta hans dyra, till oss ovärdiga gifna ord. Där
för är det den allra dyrbaraste skatt, som vi hafva, och att vår
själaherde gifvit oss fattiga får en så grannlaga hörsel, att vi nu
kunna höra, hvilken som är vår rätte herdes röst eller icke, ty
han säger själf i Joh. 10: 27: ”Mina får höra min röst, och jag
känner dem, och de följa mig”. Detta måtte storligen förtryta
djäfvulen och världen, emedan de nu så oupphörligt rasa däremot.
Men förr, då vi voro i vårt blinda och säkra tillstånd, var det
aldrig någon strid, fast vi rasade i fylleri och alla andra grufliga
laster och världens lustiga nöjen. Vi voro visst flitiga kyrko
gångare men gingo ifrån kyrkan till krogen och dansstugan.
Men då hette vi icke affällingar, förvillade tokar, besatta af djäf
vulen. Då skickades aldrig någon kronobetjäning till oss för att
afstyra någon villfarelse. Då voro vi alldeles ense och vänner
både med präster samt höga och låga, och alla bemötte oss med
fägnad. Men nu, sedan Herren af höjden öppnat ögonen på oss
och visat oss, huru förskräckligt det är att vara en träl under
synden och djäfvulen, och fört oss ifrån satans makt till Gud och
ifrån mörkret till sitt underbara ljus och: dragit oss in uti sitt
ord, där vi funnit den rätta trösten och födan för våra fattiga
själar, nu veta rde icke, huru och hvarest de skola finna nog hårda
straff och fängelser för oss, förvillade kättare, såsom de mena.
Och är det icke ett underligt påfund, som vi se, huru de per
handla våra fattiga bröder här i Orsa socken, där äfven många
hafva skilt sig ifrån den falska statskyrkan. Allting blir väl,
endast de kunna förmå dem eller oss att förneka Kristus och
åter ingå i den falska kyrkan. Jag vill nu framdraga ett tydligt
exempel därpå, såsom det försiggått IrÖrsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
