Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 42. Andliga rörelser i Dalarne - II. Den prästerliga kommittén och bref från de förföljda läsarne m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I DALARNE. 601
blifva; Den, som älskar, lifvet får. Söte Jesus, värdes gifva, Att
din kärlek om oss rår”.
Ack huru det gläder oss, att det finnes några få här och
där, som följa lammet efter, hvart det går, genom ära och smälek,
genom ondt rykte och godt rykte. Många finnas, som vilja följa
Jesus efter, när det är lugnt, ro och frid, men, när storm och
förföljelse yppa sig, gå de tillbaka och vilja icke vandra med
honom. Den, som vill hafva frid och goda dagar, han må ej
befatta sig med denne mannen Jesus Kristus, ty han säger: ”Hvilken
som icke tager sitt kors uppå sig och följer mig hvar dag, han
kan icke vara min lärjunge. Hvilken som älskar något mer än
mig, han är mig icke värd; Hvarest Jesus Kristus blifver
rätteligen predikad, där blifver det storm, rumor och stort buller
såsom en jordbäfning, eller såsom en björn brakar i skogen, så
som man nu tydligt för ögonen ser, huru alla, höga och låga,
storma och bullra i detta så kallade renläriga och kristna land.
För en kort tid tillbaka, då djäfvulen hade våra själar i sina
garn, var det så stilla, så fredligt och lugnt. +Då hade vi vän
skap, ära, pris och beröm af hvar man. O, mörker, o, dårskap!
Ve eder, då alla människor lofva eder! — Men nu, Gudi lof,
äro vi ryckta ur satans klor och försatta i Guds älsklige sons
rike, som är ett nådens, hälsans och syndaförlåtelsens rike. Detta
kan djäfvulen icke tåla. Därför rasar han så grufligt genom sina
tjänare. En stor storm har nu uppkommit i hafvet (världen), så
att det tyckes, som skulle den slå öfver vårt lilla skepp. När vi
se på stormen, ser det rysligt ut. Men, när vi betänka, att Jesus
är med oss, och att vi då icke kunna förgås, så gör det oss
trygga i farligheten. Det ser väl ofta ut, som vårdade han sig
icke om sin församling och ställde sig, såsom om han sofve, väl
vetande, att det har ingen nöd. Det är vår tröst, att hafvet och
vädret äro honom lydiga.
Dyre vänner, uppmuntrom och styrkom hvarandra i dessa
stormiga tider! Står Herren på vår sida, ho kan då göra oss
skada? Vittnom och bekännom vår Herre! Han äskar det af
oss. Oaktadt vi därför skola lida, följom likväl de första kristnas
efterdöme! Prisom Gud med hög röst! Tagom den hälsosamma
kalken och predikom Herrens lof! Med hjärtats tro varder man
rättfärdig och med munnens bekännelse varder man salig. Den
Ekman, Den inre missionens historia. 39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
