Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 42. Andliga rörelser i Dalarne - II. Den prästerliga kommittén och bref från de förföljda läsarne m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYRTIONDEANDRA KAPITLET.
sånggudinnorna och för en ringa penning låter tusentals backi
tempel uppresas till tjänst för supsedens slafvar men icke kan
tåla, att de ringa och fattiga på egen hand vederkvicka sig ur
Sions hälsobrunnar! Ty det är visst, att, såsom aposteln säger
om människan, så kan med visshet sägas till hvarje folk: ”Hvad
en människa sår, det skall hon ock skörda. Den rättfärdige
domaren sofver icke. Han ser, hvad hans svaga och ringa barn
lida. Han samlar deras tårar i sin lägel och förgäter icke de för
trycktas suckar. Må enhvar, som kan, bedja alla konungars ko
nung och alla herrars herre, att han i nåd måtte öppna ögonen
på vårt folk, så att det måtte i tid betänka, hvad dess frid tillhör».
Men kyrkoherde Hammar uttalade icke blott allvarliga var
ningsord till de styrande inom stat och kyrka. År 1853 intog
han i ofvannämnda tidning följande insända trösteord »till Herrens
elända»>:
Du fångna Israel vid Babels älfver,
Som din harpa uppå sorgens pilträd hängt,
Ännu mörkt och dystert på din himmel hvälfver
Sig det moln, som solens ljus för dig har stängt.
När skall »vädret blåsa», som förskingrar dimman,
När skall slå den länge sökta frälsningstimman?
Kristi kyrka, du, som nederslagen ligger,
Sluten hårt i mänskofunders tunga ok,
Utaf världen fåfängt du din frihet tigger;
Dina tårar dölj inunder tålamodets dok!
Han, som räknat har de tårar, som du fäller,
Kommer snart; förtryckaren han vedergäller.
Hunnen knappt ur fjättrarna att lossas,
Dem en andlig påfve uppå dig har lagt,
Knappast hann det fängelse att krossas,
Dit en tusenårig vantro har dig bragt,
Förrän nya påfvar stå med svärd i handen
Och dra åt igen de nyss upplösta banden.
Ljuset knappt på ljusastaken hunnit
Sättas fram från »skäppan», där det länge stod,
Knappt en väg det stängda ordet funnit
För att vattna jordens rund med lifvets flod,
Förrän våldets dammar hastigt loppet stäcka
Och en världslig visdoms stormar ljuset släcka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
