Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 42. Andliga rörelser i Dalarne - IV. Gunnars Jon Jonssons, Fogelqvists, Näs Per Perssons m. fl:s verksamhet i Mora och socknarna däromkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 FYRTIONDEANDRA KAPITLET.
År 1833 fick den andliga rörelsen i Mora ett kraftigt stöd
i en troende prästman vid namn Tilzeus, som då kom dit och
själf reste omkring i byarna och förkunnade Herrens ord. Ge
nom Tilei verksamhet blef till och med prosten Kjellström så
kraftigt påverkad af sanningen, att han blef vänligt stämd mot
lekmannaverksamheten. Detta hade till följd, att så väl kyrkan
som skolhusen sedermera under en längre tid stodo öppna för
religiösa sammankomster. Detta inträffade i början af 1860-talet,
vid hvilken tid den då bildade Öster-Dalarnes missionsförening
där höll talrikt besökta missionsmöten. Emellertid arbetade de
troende prästerna på att leda den andliga rörelsen i kyrklig
riktning, hvilket inverkade förlamande på densamma.
Bland andra personer, som i slutet af 1850-talet togo en
verksam del i den fria kristliga verksamheten i Mora må för
öfrigt nämnas fröken Betty Ehrenborg och en fröken von Braun
från Karlshamn. Den förra vittnade om Herren i söndagsskolan,
och den senare predikade evangelium med mycken välsignelse.
Sedan fröken von Braun återvändt till Karlshamn, med
delade hon sig år 1856 med sina kära vänner i Mora genom
bref, som vittna om en djup insikt i sanningen och en ovanligt
rik andlig erfarenhet. Vi anföra här ett kort utdrag ur en af
hennes långa och innehållsrika skrifvelser:
»För det innerligt kärkomna, varmhjärtade, uppbyggliga
och upplifvande brefvet med alla sina kära underrättelser och
hälsningar från de dyra, evigt oförgätliga vännerna i Mora fram
bär mitt hjärta de ömmaste tacksägelser. Ja, det skänkte mig
stor glädje att se mig vara ihågkommen af eder, käre bröder
och systrar, där uppe i Dalarne, hvilkas väl och ve Herren i
brinnande kärlek och förböner så innerligt lagt på mitt hjärta,
men ännu mer att våga tro, det mitt svaga uppträdande ibland
eder ej var utan all nytta för vår högtlofvade frälsares heliga
sak och rike. Och, om så är förhållandet, så hembär jag därför
min himmelske fader tack, lof och pris och fröjdas i min ande
öfver, att I, käre vänner, gören sammalunda och icke såsom miss
ledda människodyrkare i vår förvillade tid fästen eder vid de
usla lerkärl, i hvilka Herren behagar nedlägga några gåfvor.
Att min dyre, unge broder Fogelqvist först blef upplifvad,
sedan nedstämd och därefter plågad af språket i 1 Kor. 14: 34,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
