- Project Runeberg -  Den inre missionens historia / II:1 Norrland och Svealand under 1840- och 1850-talet /
626

(1896-1902) [MARC] [MARC] Author: Erik Jakob Ekman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 42. Andliga rörelser i Dalarne - V. Graf Olof Andersson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

626 FYRTIONDEANDRA KAPITLET.
Fattigdom var hans hvardagskost under barnaåren. Men att vår
Olof var en begåfvad gosse, visade sig, när han vid 5 års ålder
skulle begynna attläsa. »På den tiden», berättar han, »funnos inga
sådana skolor som nu för tiden. Då valdes skollärare ibland sådana,
som icke dugde till något annat, och därför ansågs en gammal
änka därtill bäst passande i vår by. Jag gick i skolan två veckor
och fick dagligen uppbära bannor, därför att jag lärde mig mina
läxor för fort. Jag föreföll nämligen gumman alltför besvärlig,
därför att hon så ofta skulle höra mig min läxa. Jag hade lätt
för att lära och kom därför för ofta. Sedan jag hade uppburit bannor
i två veckor, tänkte jag: Det är så godt, att jag är hemma
och lär mig katekesen där. Mamma skall säkert icke blifva ledsen,
att jag lärer mig för fort. Sagdt och gjordt. "Jag stannade
hemma och läste från morgon till kväll utan afbrott och lärde
så hela katekesen på några veckor och var då efter tidens ford
ringar i min hembygd ”fullärd. Men därmed var jag icke be
låten. Jag ville lära ännu något och i synnerhet om Gud.
Det var min käraste sysselsättning att läsa om honom, ty genom
honom trodde jag mig blifva lycklig både i detta och det till
kommande lifvet. - Till all. lycka hade. vi en kvartbibel af 1800
års norrköpingsupplaga, som min fader hade ärft efter sin fader,
och som äfven jag nu fick i arf. Denna bibel blef mig ännu
kärare än alla andra biblar, och jag kommer ännu ihåg, med
hvilken barnakärlek jag läste den från perm till perm, ock
öfvertygad jag var, att Gud skulle göra mig lycklig och salig,
om jag blott någon gång kunde blifva så from, att han kunde
hafva behag till mig. Ty trons väg genom Jesus till Gud kände
jag icke ännu. Men synden, 0, hvad den plågade mig! Jag
läste och såg, huru Gud välsignat och beskyddat de fromma
både i gamla och nya förbundets tid, och jag bad, att han skulle
göra mig så from, att ock jag kunde påräkna hans godhet, men
var alltid lika när, fridlös och oviss. Hvad som dock var visst
för mig, det var, att jag var en syndare och såsom sådan ovär
dig all Guds kärlek.
För att lifnära mig måste jag ofta under sommartiden valla
boskap, och jag minnes ännu många ställen i skogen, där jag
antingen vid någon sten eller trädstam på knä ropade utur djupet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 14 14:51:14 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dimh/21/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free