Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 42. Andliga rörelser i Dalarne - VI. Andliga rörelser i Malung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
| ZE TE
—AA]A2]5= —— lim — — —
DE ANDL. RÖRELSERNA I DALARNE. 639
hvad Gud hade gjort med dem, samt hålla husandakt. Detta
väckte uppseende, och, innan de visste ordet af, var det flera,
som ville vara med på sammankomsterna. Inom 14 dagar
hade det ryktet spridt sig kring hela socken, att de voro vridna
och galna och bara talade om andliga saker. Detta kom
äfven till prosten Thunblads kännedom, och, då han fick veta
det, uppmanade han byns uppsyningsman att tillsäga dem,
att de skulle komma till honom, hvilket de äfven gjorde. Backa
Matts Eriksson gick först dit ensam och blef af prosten vänligt mot
tagen. Han sade honom, att han icke hade något emot, att de
ville fly ogudaktigheten utan tvärt om. Men han hade hört, att
de fått en oriktig uppfattning genom sina norska vänner, och han
ville nu säga dem, att de icke skulle träda in i en annans ämbete,
därvid anförande aposteln Jakobs ord: »Blifve icke, mina bröder,
många af eder lärare». Därpå uppläste han konventikelplakatet
och talade om de förföljelser, som nyligen hade öfvergått en del
läsare i Orsa, huru de hade blifvit dömda till böter och t. o. m.
till 28 dygns vatten och bröd, och därför ville han nu, att de
skulle taga sig i akt. Härpå svarade Backa Matts Eriksson, att
de, så unga som de voro, aldrig hade tänkt att uppträda som
några lärare utan endast haft för afsikt att för egen del läsa Guds
ord. Därpå frågade han prosten, om de skulle kunna dömas,
därför att de i hemmet läst Guds ord, hvarpå prosten svarade,
att de nog kunde fällas enligt konventikelplakatet. Sedan upp
manades han att bedja äfven de öfriga kamraterna gå till prosten,
som ju var deras lärare, för att få undervisning af honom.
Så snart ryktet om de två ynglingarnes verksamhet kom
till Jonas Jonsson i Sollerö, som bodde nära två mil därifrån,
kunde ’han icke längre stanna hemma utan begaf sig åstad för
att få höra, hvilken ny lära de förkunnade. Då han kom dit,
frågade han, om det var där, som de där »pojkarne» bodde, som
kommit hem med den nya läran. Emedan frågan var något
underlig, blefvo de till en början litet förlägna, men, då de fått
samtala med hvarandra, blefvo de så goda vänner, att Jonas
Jonsson tog Hols Olof Eriksson med sig hem och behöll honom
kvar hos sig i flera dagar. Han fick nu af denne höra ett mera
fritt evangelium, än han förut hört, och det blef honom klart, att
det är af nåden allena, som vi varda frälsta. När han sedan i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
