Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 42. Andliga rörelser i Dalarne - VIII. Den andliga rörelsens uppkomst i Leksand och Bjursås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I DALARNE. 647
nade, att han var gömd någonstädes, och visiterade därför hela
gården utan att finna honom.
Åren 1858—1859 började tre småskollärare, bland hvilka
var Näs Olof Persson, inom Leksand så godt som samtidigt att
vittna om honom, som kommit i världen att frälsa syndare. Stora
skaror bevistade sammankomsterna, och många mottogo det goda
budskapet med glädje. Hos andra åter och i synnerhet hos dem,
som för något räknade voro, väckte den påbegynta andliga
rörelsen stor förbittring. Ett formligt uppror höll på att utbryta
i byn, så att uppsyningsmannen sammankallade en bystämma.
Nämndemannen blef ordförande. Då öfriga ärenden blifvit be
handlade, reste sig uppsyningsmannen, sägande: >»Nu skall det
ock vara slut med dessa böner». Folket missförstod, hvad han
menade, och en gubbe sade: »Icke blifva bönerna för många».
Uppsyningsmannen framhöll sedan, hvilka olyckor kunde uppstå,
därigenom att man gick bort ifrån barn, eld och kreatur. Samme
gubbe frågade sedan något ironiskt: »Är det nu slut på denna
viktiga fråga»?
Den andliga rörelsen hade sålunda tagit sin början i Lek
sand. Folket gick långa vägar för att få höra Guds ord före
läsas jämte de tillämpningar och -erinringar, som därvid fram
ställdes. Snart kom man: ock i förbindelse med Fosterlands
stiftelsen, hvarifrån man erhöll så väl predikanter som böcker och
tidningar. Den egentliga banbrytaren för lekmannaverksamheten
inom denna socken var utan tvifvel Präst Olof Jonsson i före
ning med de ofvannämnda skollärarne. På vintern 1861 pre
dikade han med synnerligt stor välsignelse och framgång här.
Näs Olof Persson erhöll prästerskapets tillåtelse att få predika,
om han blott icke kallade någon annan därtill. Men, då han ålades
att ock inskärpa hos folket det orätta i lekmannaverksamheten,
sade han nej. Att motståndet emot denna verksamhet var så stort
inom Leksand, berodde därpå, att folket hängde så fast vid präster
skapet, som intog en fientlig ställning mot densamma. Det var därför
ett böneämne för de troende, att Herren skulle skicka troende
präster eller lekmän till socknen, på det att Guds ords ljus måtte
skingra otrons mörker. Utan tvifvel var det ock för Guds rikes
utveckling i Leksand af stor betydelse, att just skollärarne voro
troende och började föreläsa Guds ord för folket. Därigenom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
