Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 42. Andliga rörelser i Dalarne - IX. Johannes Anderssons och L. J. Söderbecks verksamhet i Ludvika och Grangärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
656 FYRTIONDEANDRA KAPITLET.
verkan aflysa sammankomsterna. Under själfva aftonbönen en
söndagseftermiddag inträdde den unge patronen med sin inspektor,
ryckte bordet, vid hvilket Andersson satt och läste, ifrån honom
samt befallde honom gå ut. Andersson svarade: »Om Söder
beck, som äger att befalla här, bjuder mig, så går jag ut». Då
sade Söderbeck: »Det är jag, som bor här, och jag vill, att här
skall hållas bön». Under den tvist, som nu uppstod, beskyllde
den unge Ö. Andersson för att vara olärd. »Just därför, att vi
äro olärda, behöfva vi läsa och bedja Gud>, svarade Andersson
och tillade: >»Jesus har lofvat, att, hvad han fördolt för de visa
och kloka, vill han uppenbara för de fåkunniga». På så sätt blef
denna aftonandakt afbruten.
Någon tid därefter ankom till den fattiga byn en troende
prästman L., som brann af nitälskan för sin och andras frälsning.
Ehuru han var präst och såsom sådan både berättigad och för
pliktigad att lära folket och förkunna evangelium, uppläts likväl
icke skolhuset för honom. Man samlades nu i ett större hus än
garfveriet. Åter infunno sig unge patron Ö. och länsmannen.
Denna gång var det likväl icke pastor L. utan Johannes Andersson,
som efter vanligheten föreläste ur Luthers postilla. De värda
herrarne togo icke ens mössorna af sig, »dundrade och skreko»>.
För : att stilla deras vrede upphörde Andersson med läsningen i
Luthers postilla samt slog upp och läste Joh. 15 kap. Då togo
de af sig mössorna och väntade, tills kap. var slut. Omedelbart
därefter inföll länsmannen: >»Jag har ju sagt Andersson, att han
skall sluta med dessa” sammankomster», och hr Ö. tillade med
häftighet: »Detta är bara villfarelse, det säger jag eder, och
ingen skall bry sig om att höra på Andersson». Då Andersson
frågade, om bibeln och Luthers postilla kunde kallas villfarelse,
svarade den unge patronen: >»Det kan se vackert ut i början
men här blir nog villfarelse såsom på andra ställen, och något
annat är det aldrig med läsare». Därpå vände han sig till pastor
L. och sade: >»Är du också galen, att du vill följa denne gal
ning? Jag skall nog förhjälpa dig att bli dömd af domkapitlet
i Västerås». Till folket åter sade den folkupplysande patronen:
»Bryn eder inte om dessa läsarepräster, ty de kunna hela bibeln
utantill. Men eder, som höra mig till, vill jag taga i försvar, att
I icke skolen blifva förvillade>.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
