Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 42. Andliga rörelser i Dalarne - IX. Johannes Anderssons och L. J. Söderbecks verksamhet i Ludvika och Grangärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I DALARNE. 665
heller har nämnde person hållit föredrag utan blott läst i ofvan
nämnda skrifter, då han därtill af någon husfader blifvit upp
manad, och då hafva stundom frågor och samtal uppstått om det,
som lästes, hvarvid Johannes Andersson sökt att med ledning af
Luther förklara, hvad som någon ansåg vara dunkelt».
Vidare anföra de i samma skrifvelse talrika exempel på,
hurusom dryckenskap, otukt, trätor, slagsmål, tjufnad etc. förut
hört till ordningen för dagen på den orten, men att genom An
derssons verksamhet en stor och glädjande förändring till det
bättre inträdt. Därjämte vederlades de beskyllningar, som blifvit
framställda mot Andersson, att nämligen en kvinna i Ludvika
socken genom hans verksamhet skulle hafva blifvit rubbad till
förståndet. Genom många vittnen och intyg blef det ådagalagdt,
att denna beskyllning var fullkomligt ogrundad.
De" ”afsluta sin - skrifvelse "med följande ord: »Sanner
ligen, Guds ord verkar icke oordning utan ordning. Det verkar
icke sinnesrubbning utan sans och reda, besinning och omtanke,
icke lättja utan flit och idoghet, icke tjufaktighet utan ärlighet,
trohet och redlighet, det gör de enfaldiga visa. Och härpå sågo
vi talrika, lefvande exempel».
Innan Söderbeck afsände den förut nämnda petitionen till
konungen, samlade han åtskilliga underskrifter på densamma.
Härvid vände han sig ock till häradshöfdingen själf, som hade
afkunnat domen, med begäran, att äfven han måtte skrifva sitt
namn under densamma. Denna begäran bifölls också, förunder
ligt nog. Söderbeck yttrade med anledning däraf till en af sina
bekanta: »När jag fick häradshöfdingens underskrift, sade jag
för mig själf: ”Detta kommer att blifva dödsstöten för konven
tikelplakatet. Åter beslöt han att begifva sig till Stockholm,
och i sällskap med lektor Elmblad gick "han upp för att söka
konung Oskar I.: Men, som konungen för tillfället icke var
hemma, måste skrifvelsen framlämnas genom ett ombud. Fjorton
dagar efter, sedan konungen fått skrifvelsen, kom en kungörelse,
som upplästes i Grangärde kyrka, hvari delgafs, att alla de, som
voro pliktfällda, för att de öppnat sina hus för andliga samman
komster, skulle vara från böterna befriade, och att de, som re
dan utlagt sina böter, skulle återfå dem. Till följande riksdag
Ekman, Den inre missionens historia.
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
