Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 43. Andliga rörelser i öfre Norrland - I. Norrlandsläsarnes protester mot de nya böckerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 FYRTIONDETREDJE KAPITLET:
stridande mot den rena evangeliska lutherska läran, utan ock
försvara samma böcker och falska meningar och kunna således icke
annat än lära emot sanningen och själfva bilda, tillsätta och be
fordra sådana lärare, som af de rätta lärarne och rätta kristna
finnas vara uppfyllda med villomeningar. Däraf kommer ock,
att den sorgliga företeelsen, som förr omnämnda kungl. cirk.
bref förutser, nämligen om de finge sig inrota, skulle stor split
och oreda åstadkommas’, nu är inkommen. Ty nu är alldeles
Babels förbistring i den svenska kyrkan, så att den ene lärer så, en
annan något annat, den ene skrifver så om religionen, en annan
tvärt om, den ena andaktsboken lärer det, den andra det, och så
går Kristi dyrköpta fårahjord som får utan herde. Hvar och en
får tro, hvad han vill, tala, hvad han vill, om Gud och religionen,
skrifva, hvad han vill, om densamma. Blott han icke öfverträder
mänsklig ordning, så är han en välkommen nattvardsgäst och
kristlig kommunikant. Om han ock vill hafva Jesu Kristi leka
men och dyra blod för att tå träda i äktenskap, så får det ock
passera, såsom doktor Nordlander med sitt sorgliga exempel och
egna ord tillkännagifver. Här må vi visst med doktor Luther i
Evangelii-post., predikan n:o 9, 8 42, vemodigt klaga: ”Ack,
Herre Gud, det är ju alltför mycket: nederrifvet, alltför mycket
törtrampadt! O Herre Kristus, alltför mycket ödelagda och för
låtna äro vi eländiga människor uti dessa yttersta vredesdagar!
Våra herdar äro ulfvar, våra väktare äro förrädare, våra skydds
herrar äro fiender, våra fäder äro mördare, och våra lärare äro
förförare. Ack; ack, ack! När, när, när vill din stränga vrede
en ände hafva”? På ett så förvändt sätt användes nu Kristi
nådemedel. Så förvändt är ock första gångens tillträde till
Herrens, heliga nattvard, då ett andligen blindt barn skickas
till en andligen blind lärare. Då skall den ene blinde leda den
andre, och så falla de båda i gropen. Sedan utpressas förbin
delser och löften, och så tillfrågas barnen: ”Viljen I alla dessa
försäkringar och löften, med den heliga nattvarden stadfästa’?
Man betrakte hela den kristliga kyrkans vittnesbörd om Herrens
nattvard och framför allt stiftarens egna ord, och man skall icke
finna något spår, att nattvarden är instiftad eller förordnad till
att därmed stadfästa våra försäkringar och löften. Men den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
