Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 48. Andliga rörelser i Helsingland - V. Anders Gustaf Säfströms verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
788 FYRTIONDEÅTTONDE KAPITLET.
jansismen en öfvervunnen ståndpunkt. Men den då framträdande
hedbergianismen syntes Säfström lika vådlig, och i företalet till
denna sista upplaga, hvilken tillägnades ärkebiskop Wingård
m. fl. af »förmännen och ämbetsbröderna», yttrar sig Säfström
sålunda: »Erik-jansismen har nu lyktat sin våldgästning, och af
densamma återstå blott spåren och minnena. — Hedbergianismen
söker intaga den själfförviste fiendens rum, och samma förödelse,
som förut öfvergått Luthers, hotar nu att drabba Nohrborgs med
fleras arbeten>.
Någon föreställning om hans kraftfulla framställningssätt af
syndens fördärf och styggelse kan man få ur den bekanta sången
»till ungdomen>, hvilken finnes förvarad i Sions nya sånger, bi
hanget, n:o 155, ur hvilken följande verser må anföras:
Hur kan väl den, som svänger I lust och l!e& och dans,
Allt allvar utestänger, All tankekraft och sans,
Hur kan väl den rätt börja Bese sin syndaskuld
Och öfver den rätt sörja Och fly till Jesus huld?
När spelen börja klinga, Då vakna lustarna,
Som afgrundsfåglar svinga Med kraft i själarna;
De skaka sina vingar, Och anden somnar in.
Se efter! — så du tvingar Till dödssömn själen din.
Hur kan ock den, som vankar Kring bygden nattetid,
Fasthållas af det ankar, Som tryggar oss därvid,
Att ljus är Jesu lära Och helgelse hans bud?
Hvi ser du ondskan nära Och fruktar ej din Gud?
Jag frågar dig, du kvinna: Hvi delar du din säng
X Vv . . .” ” ”
Åt den, som vill dig finna I mörkret? — Dörren stäng!
Se, den, som ärligt tänker Af maka göra val,
För nattens svek och ränker Han är ej böjd, ej fal.
Ack många härmed skämta, Som ha föräldranamn,
Till dess de tistlar hämta Med tårar -— fullan famn,
Då deras barn ha vaknat Med skam och grämelse,
Och djupt sin oskuld saknat, Sitt fat i helgelse.
Då han erfor, att ungdomen i en by i socknen anställt dans
nöje ’ på själfva juldagen, skref han ett bref till dem i de mest
&
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
