Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 48. Andliga rörelser i Helsingland - VI. Andliga rörelser i Norrala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
790 FYRTIONDEÅTTONDE KAPITLET.
I de trakter af socknen och i de släkter, där förr ingen
andlig rörelse försports, uppstod 1834 en allvarlig väckelse. Åt
skilliga föregåfvo sig därvid erhålla omedelbara uppenbarelser
från Gud. Detta väckte åtskilliga bekymmer hos äldre kristna,
men de förhöllo sig stilla och ville ej gärna uppträda emot dessa,
som i deras ögon besjälades af ett ovisligt nit.
Om de kristnas lif i allmänhet vid denna tid yttras följande:
»I lefvernet torde ännu stora brister kunna upptäckas, helst
om billighet i fordringar åsidosättes. Onekligen skola dock flera
kristna kunna framställas såsom mönster af en ostrafflig vandel,
af manlig visdom, af ett stilla och oförställdt väsen, som är
utan vank.»
Med politiska strider sysselsatte sig de kristna för ingen del.
De lärde sig att endräktigt bedja för öfverheten och vara all
mänsklig ordning undergifna för Herrens skull, så länge den
icke stred mot Herrens ord. Den borgerliga friheten värderades
högt; men de visste, att den endast i förening med den frihet,
hvartill Kristus kallat, kunde blifva till sann båtnad och varaktig
välsignelse.
År 1842 kom den bekante Erik Jansson till socknen men
lyckades icke att vinna insteg bland de troende. Detta berodde
på, att deras egentlige ledare och lärofader, smeden P. Norin,
tog hand om honom vid hans ankomst och efter ett par dagars
samtal och öfverläggning i andliga ting bad honom draga sina
färde för att aldrig mer återkomma till Norrala.
Det andliga lifvet hade denna tid tagit en mera lagisk rikt
ning. När någon kom i bekymmer öfver synden, varnades han
mycket allvarligt af de äldre: »Kära du, tro ej nåden för snart,
se till, att bättringen först måtte blifva rätt grundlig» o. s. v.
Men sedan C. O. Rosenius börjat utgifva Pietisten, förelästes
denna regelbundet på deras sammankomster, och från den tiden
började en friare evangelisk riktning att göra sig gällande. Ro
senii skrifter värderades mycket högt, Kg för dessa måste Luthers,
Johan Arndts m. fl:s vika.
Detta aflopp dock icke med mindre, än att en väldig strid
uppstod bland de troende. Denna åstadkom ock en schism bland
dem. Lars Norin blef ledare för den gamla riktningen, och Jakob och
Per Norin — alla tre voro köttsliga bröder — innehade ledningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
