Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 48. Andliga rörelser i Helsingland - VII. Per Norin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SERAnonIarsaa
FYRTIONDEÅTTONDE KAPITLET.
w
Redan tidigt började Norin att arbeta i ordet och läran.
Hans hem i Kungsgården stod alltid öppet för bekymrade och
nödställda. Dit samlades ock de troende för att af den i Guds
ord mycket hemmastadde och i lifvets skola väl bepröfvade man
nen mottaga undervisning och tröst till sina själars uppbyggelse.
Han var nästan såsom en biktfader; för honom skulle de be
kymrade och af samvetet anklagade bekänna sina synder, och
han skulle meddela aflösning.
År 1843 reste Erik Jansson igenom Norrala. Han uppsökte
Norin och hade såsom mål att vinna honom för sin lära. Till
en början funderade Norin, sedan de hade resonerat en hel dag,
om ändå icke E. Jansson hade rätt. "Men, sedan han på kvällen
blifvit af sin hustru uppmärksamgjord på åtskilligt i Erik Jans
sons bevisföring, som var skeft och oriktigt, och sedan han under
natten kämpat med Gud, var han på morgonen viss i sitt sinne,
att Erik Jansson var en villolärare. Då bad han honom resa
därifrån, följde honom ett godt stycke på väg och släppte ho
nom icke, förrän han hade gifvit honom ett löfte med försäkran
att aldrig mer komma till Norrala. Häröfver blef Erik Jansson
mycket förtörnad, så att han vände sig om på vägen, lyfte upp
sina händer och sade: »Norrala vare såsom ett förbrändt berg,
på hvilket intet växer»! Till detta svarade Norin: »Domen är
visserligen hård, men uttalad från Erik Janssons läppar är den;
hoppas jag, utan all betydelse». Erik-jansismen vann ej heller
en enda anhängare inom Norrala.
Efter den stora väckelsen 1855 blef Norin nästan uteslutande
upptagen med att hålla söndagsskola och i sammanhang därmed
s. k. samlingar för de äldre. Såsom talare ägde han ej någon ovanlig
begåfning. Men hans tal var ovanligt anderikt och kraftigt.
Hans största begåfning bestod uti att vårda och vägleda de unga
och nyomvända. Hans ord voro alltid såsom vägda på guld
vikt. Och alla lyssnade gärna och uppmärksamt, när han talade.
Norin var ock mycket anlitad såsom sjukbesökare. Både
nätter och dagar offrade han, när så fordrades, med glädje för
de lidande och döende. Och, när han hela dagar hade varit i
verksamhet, brukade han under sena kvällen och natten tillbringa
flera timmar med att läsa sin bibel och bedja till Gud.
796
r———
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
