- Project Runeberg -  Den inre missionens historia / II:1 Norrland och Svealand under 1840- och 1850-talet /
821

(1896-1902) [MARC] [MARC] Author: Erik Jakob Ekman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 48. Andliga rörelser i Helsingland - IX. Söderala. Erik-jansismen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DE ANDL. RÖRELSERNA I HELSINGLAND. 321
Ett något ljusare skede inträdde med sommaren 1848, i det
att man då började på allvar uppföra mera ändamålsenliga hus
af trä och tegel. Skörden blef alltmera rik, och linodlingen, som
af ålder varit en af helsingarnes käraste sysselsättningar och fort
sattes i det främmande landet, lämnade en vacker behållning.
Under cirka 10 år räknadt från denna tid tillverkades och för
såldes oerhördt stora mängder lärft. och mattor, som rönte en
liflig efterfrågan i orten. Ingen enda fick vara overksam. Hela
kolonien liknade i verksamhet en bikupa från arla morgonstunden
till sent på kvällen. Spinningen och väfningen verkställdes af
kvinnorna, spolningen m. m. förrättades af barnen. De första
åren, då man ägde endast två väfstolar, indelades väfverskorna
i vissa lag, så att väfningen fortgick oafbrutet både natt och
dag. Under sommaren arbetade både män och kvinnor på åker
och äng och till en början på gammalt svenskt sätt. När arbetet
för dagen var slut på fältet, presenterade sig en intressant och
högtidlig syn. Liemännen tågade då först från fältet, två och
två i en rad, efter dem kommo kvinnorna, likaledes ordnade i
led, och till sist barnen. Hela skördehären, utgörande öfver 200
personer, sjöng då någon munter sång. Vid hemkomsten slog
man sig ned vid det gemensamma matbordet i den stora bygg
naden och förplägade sig med mat och dryck.
År 1849 började man bygga en ångkvarn, som sedan gaf
god inkomst. Samma år ökades kolonisternas antal med en
talrik skara, som ankom under en viss Nylunds ledning. Under
resan hade detta sällskap angripits af asiatisk kolera och påträffades
i ett jämmerligt läge af en kolonist från Bishop Hill, hvilken i
medömkan med de arma människorna ledsagade dem till kolonien
utan att tänka på den fara, som därmed var förenad. Den 22
juli utbröt i kolonien en rasande kolera, som härjade tills i midten
af september. Många bortrycktes af sjukdomen, äfven Erik
Janssons hustru och barn dogo.
År 1850 anlände en ny skara emigranter under ledning ah
Olof Jonsson och Olof Stenberg. I Buffalo gick sällskapet om
bord på en gammal ångare. Resan kräfde en tid af 14 dygn,
men det lilla matförrådet räckte icke längre än 5 dagar. Hun
gersnöden var alltså en oundviklig följd. Vid anläggningen af
en liten by i Michigan gick en äldre kvinna i land att anskaffa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 14 14:51:14 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dimh/21/0455.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free