Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 48. Andliga rörelser i Helsingland - IX. Söderala. Erik-jansismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I HELSINGLAND. 323
häktades genast och dömdes endast till 3 års fängelse. Han be
gaf sig sedan till Chicago, där han kort därpå dog i djupt elände.
Erik Janssons död kastade en dyster slöja öfver hela kolo
nien, men dess medlemmar repade ändå mod. Till ledare utsågs
nu den förut nämnde A. Berglund. Detta uppdrag behöll han,
till dess Jonas Olsson, som jämte 8 andra personer - företagit en
misslyckad expedition till Kalifornien för att söka guld, återkom
hem och iklädde sig den fallnes mantel. Denne vardt koloniens
föreståndare, tills den slutligen upplöstes. År 1853 anförtroddes
samfundets alla världsliga affärer efter den äldsta församlingens
föredöme (Apg. 6) åt »sju visa män», hvilka skulle innehafva
förvaltareskapet för lifstiden, eller så länge de uppförde sig väl.
Detta blef en källa till många olyckor, som utarmade invånarne
och sprängde sönder kolonien. Dessa förtroendemän voro näm
ligen äregiriga och kastade sig in i på spekulationer grundade
affärsföretag, som slutade med stora förluster, försnillningar och,
snart sagdt, ändlösa rättegångar. Därigenom blefvo koloniens
genom mödor och försakelser samlade ägodelar förskingrade.
Dessa lekamliga svårigheter voro dock icke de värsta. Den
kärlek, som varit rådande bland erik-jansarne, svalnade af, och
i församlingen inträdde svåra slitningar. Det förnämsta föremålet
för folkets sträfvanden blef denna världens goda. Man hade
visserligen icke upphört att hålla sammankomster, att predika,
bedja och sjunga, men alltsamman blef en död form utan ande
och lif. Så uppstodo ock partier, anstiftade först af sådana, som
förbjödo äktenskap, sedan af adventister. Därmed följde gräl
och kif mellan koloniens invånare. Slutligen blef det klart, att
vidare samlif var omöjligt, och att en upplösning måste ske. Efter
många öfverläggningar kom man till det beslut att tillerkänna
en aktie åt hvarje person, så väl barn som fullvuxna. Denna
upplösning af den en gång rätt blomstrande kolonien ägde rum
den 14 febr. 1860.
Under de senare årtiondena har mycken splittring före
kommit på det andliga området. Adventister och metodister hafva
varit mest verksamma därtill. Den förr omnämnde Jon Olsson,
en man med mer än vanlig förmåga såsom ledare, har ända in
i närvarande tid varit hufvudman för ett parti, som gått ut från
adventisterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
