Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 49. Andliga rörelser i Gestrikland - II. Johan Sundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I GESTRIKLAND. 3351
där i husen, ofta hos någon af de troende kvinnorna. Var någon
af de få troende män, som hade gåfvan att leda dem, tillstädes,
föreläste han. Vid andra tillfällen föreläste någon af kvinnorna,
och, för att använda en af dessas egna ord, »då samspråkade vi
så enfaldigt och rätt fram, som vi hade det». Huru trängde man
ej ihop sig vid dessa sammankomster! Huru svettades man ej,
där man satt på byråar etc., under det vattenångorna runno efter
väggarna för det många gånger trånga rummets skull! Men
Guds ande var med där och verkade.
I och med Sundbergs omvändelse inträdde en ny tid för
den unga församlingen: Han blef sedan ett jordiskt stöd för de
troendes lilla hop samt själfva själen och ledaren vid deras samman
komster liksom för öfrigt i allt, som tjänade till att befrämja
Guds rike. Då Sundberg föreläste på sammankomsterna, stannade
han emellanåt och gjorde tillämpningar af det lästa, hvarvid ofta
så lifvande samtal uppstodo, att ingen trötthet förspordes, om ock
sammankomsten räckte långt in på natten. Den friska och
lifaktiga sången bidrog icke minst att uppmuntra de -troende.
Sundberg höll icke själf egentliga bibelförklaringar men drog
särskildt omsorg om, att Guds ord skulle blifva förkunnadt så
väl i staden som på landet. Han inbjöd därför evangelii vittnen
att komma, härbergerade dem, befordrade dem sedan till andra
ställen m. m. De vanliga veckosammankomsterna fördelades på
4 ställen, hvilket fortfor i 13 år, hvarefter de i 11 år höllos på
ett och samma ställe, tills missionshuset blef uppfördt.
Sundberg hade ock en synnerlig omsorg om enskilda själar.
Han antog sig dem, som började söka Guds rike, samtalade med
dem och inbjöd dem till sitt hem. Hans gästfrihet var så stor
att han med rätta erhöll benämningen »församlingens värd».
Härvid gjordes intet afseende på personen. Den största enkelhet
utmärkte så väl undfägnaden i mat och dryck som ock rum;
kläder mi m. Ofta kom. Sundberg just vid middagstiden och
sade tillisin hustru, att fem, sex eller flera personer skulle stanna
till middagen. Om hon då kunde invända: »Men vi hafva ej
annat än det och det», blef svaret: »Det behöfs intet annat —
blott äta sig mätt, och räcker det ej till, så tag något af hvad
du eljest har». En märkbar Herrens välsignelse hvilade öfver
hans förråd, så att det ej blott räckte till utan lämnade ett rikligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
