Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 49. Andliga rörelser i Gestrikland - IV. Erik Andersson i Ockelbo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EYRTIONDENIONDE RAPITUET:
förvilla er i går kväll?» Då gumman fortfarande teg, steg Erik
Andersson upp och svarade: »Jag är densamme». Då sade
prosten till gumman: »Hvarför vill du icke fram - med san
ningen? Tänker du skrymta och ljuga? Kors i.... jag tror, I
ären galna, människor! Han I icke förut blifvit nog brända af
jon-svensare och erik-jansare? Viljen I ändå draga hit sådana
där sakramenskade landstrykare, rackare och fähundar»? — » Härpå
vände han sig till mig», säger Erik Andersson, »och frågade,
hvem jag var, och då jag sade honom det, fick jag ytterligare
öfver mig ett skyfall af ovett, som ej kan anföras. Jag sade då:
Men om jag, herr prosten, hade kommit till församlingen och
haft med mig en harpa eller en fiol och sammankallat en dylik
folksamling till dans i stället för att höra Guds ord, så förmodar
jag, att prosten icke upptagit den saken så illa, som han nu gör”.
Då svarade han: ’Du skall veta, hvad du säger. Det går ej an
att sammanblanda dans och Guds ord. Jag invände då; att jag
ej sammanblandar dessa saker, utan att jag endast anförde detta
såsom ett exempel. — ’Om folket’, svarade han då, ”hade dansat,
så hade de blifvit bättre, sedan de fått sofva, men se, här är
något ondt, som går på djupet af människohjärtat. — Det ondza’,
sade jag, ’som går på människohjärtats djup af Guds ord, vill
jag åtaga mig ansvaret för, så att prosten slipper det. — Han
svarade: Ja, du, din... Jag far nu till länsmannen, och han
måste göra det, som å tjänstens vägnar åligger honom, att med
fångskjuts föra dig härifrån». Sedan begaf sig prosten till Erik
Anderssons husvärd, en handlande Trolin, och bad honom skaffa
Andersson på dörren. Prosten kunde ej tro, att han skulle vilja
skämma ut sig så, att han i sitt hus skulle hysa en sådan land
strykare. Trolin svarade, att han ej skämdes för att i sitt hus
härbergera en man, som förkunnade Guds ord, utan ansåg det
för en heder, men att prosten skämt ut sig, som så oförståndigt
gripit in i hans husliga rättigheter och förföljde en person, som
till en annan by, där de »mot alla förbud» hade sammankomst,
och härbergerade honom sedan allt fortfarande. >»Herren betale
honom därför med en evig nådelön,, efter han detta i tron och
för kärlekens skull gjort hafver», så slutar Erik Andersson sin
berättelse om detta äfvertyr. Erik Andersson fortfor så att för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
