Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 50. Andliga rörelser i Uppland - I. Uppsala och omnejd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3890 FEMTIONDE KAPITLET.
»Lördagsaftonen den 27 dec. 1856 var jag bjuden till en af
en kristligt sinnad bonde arrenderad herregård, dit många vänner
voro bjudna äfven från kringliggande församlingar, och dit efter
vanligheten en stor mängd folk kom. På begäran efterskickades
församlingens vice pastor. Men denne tog då kronolänsmannen
och fjärdingsmannen med sig jämte en hop mot mig samman
svurna personer. Stilla och tysta afhörde alla bibelbetraktelsen
och sången. Men, då jag sagt afskedsordet åt de församlade,
intog pastorn min plats och började sitt tal med erkännande af,
att vi hade ’en rätt lära’, och önskan, att vi ock måtte lefva efter
densamma. Därpå stod han en stund, som det syntes, villrådig
om hvad han skulle säga. Slutligen efter en stunds tal hit och
dit, hvarigenom han sökte göra mig misskänd för folket, sade.
han rent ut: ”Tron I på mig; jag vet mig ej hafva tagit fel
någon gång, ty jag har vinnlagt mig om det rätta”. Härpå svarade
en bondson: ”Skall jag tro på pastorn! Nej, det gör jag visst icke”.
— Hvem vill du då tro på? frågade pastorn. — ’Jag vill tro på
(Gräd; och? Gud ibevare mig. rån. att-tröl på nagon Människa. =—
"Jaså, gör det då’, sade han.
Mot de kristna framkastade pastorn grofva tillmälen, som
han” ej kunde bevisa, såsom att de lefde:i hordom och tjufnad,
och anförde såsom bevis, att de voro vilseförda, ”att de påstodo
sig vara födda på nytt. ’Ty nya födelsen’, så sade han, varar
hela lifvet igenom, hvarför ingen kunde säga: Jag är född på
nytt’; vidare ’att de sade det vara synd att dansa m. m. Under
Hela tiden; han talade, utkastade de fientligt sinnade, där de stodo
på bord "och bänkar, ’de förfärligaste lögner under skrik och
stampning. När pastorn såg dem vara nog uppretade för att
utföra deras öfverenskomna gärning, gick han afsides med de
orden: "Jag lämnar det: nu i kronolänsmannens händer”. Sedan
satte han sig för sig själf i ett rum att afvakta utgången. Läns
mannen frågade då efter pass. Härpå svarade jag, att jag hvarken
hade eller trodde mig behöfva pass, då jag var inom länet och
därtill "var: känd och bjuden” till” gäst.” "I stället” drog jag fram
prästbetyg och predikovenia. Flera personer ville ock gå i borgen.
Men det hjälpte ej mot dessa af dryckenskap och hat rasande
människor. Länsmannen tog den värste af dem till råds, huru
han skulle göra, och ’fick till svar: ”Länsmannen kan göra, hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
