Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 50. Andliga rörelser i Uppland - II. Andliga rörelser i Roslagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
900 FEMTIONDE KAPITLET.
tala vid honom. Då rusade två karlar fram och grepo tag i
honom, sägande: »Du skall ut». — »Men inte kan jag gå bar
fotad ut i snön», invände Lundgren. Då drogo de honom med
sig med våld. Han gjorde dock motstånd, så att de ej fingo
honom längre än ut i förstugan, där de blefvo stående i en vrå.
Genom bullret och det högljudda talet väcktes husfolket, och
gästgifvaren själf kom ned från öfre våningen med ljus. Nu
passade Lundgren på att krypa ur rocken, skyndade in i sitt
rum samt reglade dörren, och så kom han undan sina förföljare
för den gången.
Vid ett annat tillfälle, då Lundgren predikade i en gård i
samma socken, kom efter predikans slut en ung hustru fram och
sade till honom under gråt och snyftningar i folkets närvaro:
»Det är jag, som var så elak mot Anders. Hädanefter vill jag
inte vara" det». Och därpå bad hon Lundgren vara: god och
komma till hennes hem och predika. Nu fick Lundgren bedja
Gud med henne, och hon blef omvänd till Herren. Hennes man
var förut troende. Tiden bestämdes sedan, då Lundgren skulle
komma till hennes hem och predika. Dagen kom, och Lund
gren begaf sig dit. Då han öppnade dörren för att gå in, mötte
honom en äldre kvinna med en eldtång i högsta hugg och skrek,
blossande af ilska: »Ut din rackare! Ut din rackare»! Lund
gren fann sig snart, skyndade fram och drog i hast ned hennes
arm samt höll stadigt fast hennes båda armar. Nu skrek hon:
» Släpp mig, din rackare»! — »Ja, om ni lofvar att inte slå mig>,
svarade Lundgren. Slutligen lofvade hon det, och så släppte
han henne fri. Därpå kastade hon. eldtången i spisen och sprang
in i sitt rum utan att sedan visa sig. Sammankomsten försig
gick sedan lugnt och stilla, fastän den gamla kvinnan, som var
moder till hustrun i huset, hade svurit på, att det ej skulle blifva
något läsaremöte där.
Lundgren fortsatte så sin verksamhet under skiftande er
farenheter, och några här och där i socknarna blefvo vunna för
Herren. Dessa började sluta sig tillsamman för att, där det var
möjligt, kalla någon predikant att kungöra frälsningens väg för
dem, som ännu sutto i mörker och dödens skugga.
I Häfverö socken spriddes de första andliga ljusstrålarna
genom en korporal Vord från Nerike, hvilken var kommenderad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
