- Project Runeberg -  Den inre missionens historia / II:1 Norrland och Svealand under 1840- och 1850-talet /
904

(1896-1902) [MARC] [MARC] Author: Erik Jakob Ekman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 50. Andliga rörelser i Uppland - II. Andliga rörelser i Roslagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NA RR Frtndee d Rd S
ikea RE 2) 2 rå
S = = ——
904 FEMTIONDE KAPITLET.
för punkt vederlade, hvad komministern sagt, tilläggande vid
hvarje punkt: »Erkänner nu hr komministern detta»? Hvarpå han
för hvarje gång svarade; »Det är visserligen sant». En snickare
hustru fann detta så komiskt, att hon ej kunde hålla sig allvarsam
utan måste draga sig ut genom dörren.
Fröken Edman fick därefter mottaga många ytterst fientliga
bref från komministern, hvilka hon slutligen tröttnade att besvara
och sände dem obrutna, tillbaka. Hon beskylldes bland annat
för att hafva utdelat Herrens nattvard och därvid användt gröt
och mjölk. Komministern längtade efter att se bålen tändas för
Guds folk och fröken Edman spetsad på en milstolpe. Då prosten
Unander kom till Penningby för att samtala med fröken Edman
och denna för honom enkelt bekände, hvad hon trodde, sade han:
»Jag skall säga mamsell Henriette, att jag icke förstår dessa
saker. Jag var knekt och tog prästen för att få mig ett bröd
stycke. : Jag önskade, att jag kunde tro så där. Men jag kan
inte förstå, att utan blodsutgjutelse sker ingen förlåtelse».
Genom komministerns förbittring däröfver, att »han skam
ligen fått stå till rätta», blef saken dragen inför konsistorium,
hvarvid Henriette Edman genom domprosten Toréns åtgörande
blef frikänd, emedan hon hade sanningen på sin sida. Dom
prosten reste själf till Penningby i sällskap med så väl fröken
Edman som prästerna, hvaretter saken blef bilagd.
Med en krona såsom grundplåt anordnade fröken Edman
en liten syförening, som med tiden utvidgades, så att den läm
nade ett ganska godt bidrag till underhåll för predikanter.
Då nu någon tids lugn inträdde, höllos bibelstunder i köks
kammaren på Penningby, hvarvid många voro närvarande. Dessa
sammankomster leddes först af fröken Edman och en hennes
väninna, som var lärarinna vid ett privat seminarium, och sedan
af skollärare Lagerstedt, en ödmjuk och stilla man med akade
misk bildning, hvilken vid denna tid blifvit förd från mörkret
till Guds underbara ljus.
År 1859 ankom till Penningby en hushållerska vid namn
Maria Pettersson, som ställde till sådan »oro i lägret», att konsi
storium åter måste besväras. Hon hade stora andliga gåfvor
och bar vittnesbörd om sanningen dels genom att hålla söndags
skola på flera ställen, dels genom att samtala med folket om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 14 14:51:14 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dimh/21/0538.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free