Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 50. Andliga rörelser i Uppland - IV. Andliga rörelser i Faringe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I UPPLAND. 915
ING
Andliga rörelser i Faringe.
I Faringe socken var under förra hälften af innevarande
århundrade ett djupt andligt mörker rådande. Dryckenskap, kort
spel och dans voro ungdomens käraste sysselsättningar, och ofta
hände det, att man dansade flera nätter å rad. Slagsmål och
vilda uppträden förekommo därvid ej sällan. Sabbaten ohelgades
af både hög och låg. Men så förmälde ryktet, att en läsare
skulle fara genom socknen för att hålla möte i Edinge i Tuna.
Ung och gammal skyndade till fönstret, där vagnen for fram,
och alla förvånades, att en läsare såg ut precis som en vanlig
människa, och att han satt ordentlig och lugn i vagnen. Den
så begapade personen var Johan Malmström. Mycket folk sam
lades till Edinge den aftonen, och Guds ande verkade kraftigt.
Många hjärtan öppnades för sanningen, och ju mera fienderna
rasade, desto innerligare längtan uppstod hos mången efter fräls
ning och frid. Bland dem, som där väcktes ur sin syndasömn,
voro två flickor från Faringe, Lina Boivie i Solvalla och Hanna
Matsson i Bärby samt Hannas moder. De kallade Malmström
till Faringe, och snart hade han sitt kvarter i Bärby hos brö
derna Mats och Hans Matsson i Östergården, från hvilket ställe ’
sedan under många år evangelium om riket spred sig som en
löpeld omkring socknen. Redan vid de första mötena vunnos
två unga män, som sedan började kämpa för Guds rikssak i
socknen. Den ene var Gustaf Turesson från prästgården, den
andre Gustaf Matsson i Kyrkbyn. Dessa fyra unga, förut firade
och eftersökta vid dansgillena, begynte nu anordna samman
komster än här och än där, hvarvid någon af de unga bröderna
läste, hvarefter man sjöng och bad. Fiendskapen var mycket
stor. En gång afsköts ett skott utanför fönstret, så att en ruta
krossades, en annan gång inkastades i rummet en stor sten, som
for tätt förbi Hanna Matssons hufvud. Vid ett annat tillfälle drogs
den mer än meterhöga trappan från förstugudörren, så att mötes
deltagarne i mörkret skulle falla vid utgåendet. Men Gud uppen
barade i tid det onda anslaget. ’Ferrens verk hade emellertid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
