- Project Runeberg -  Den inre missionens historia / II:1 Norrland och Svealand under 1840- och 1850-talet /
920

(1896-1902) [MARC] [MARC] Author: Erik Jakob Ekman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 50. Andliga rörelser i Uppland - V. Västra Uppland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

920 FEMTIONDE KAPITLET.
Mi
Västra Uppland.
De första andliga lifsrörelserna i västra Uppland synas hafva
uppstått i socknarna Nora och Öster-Våla.
Nora socken besöktes år 1843 af den bekante Erik Jansson
från Helsingland. En och annan lyssnade till hans predikan,
slöt sig till hans hop och sålde sina tillhörigheter samt följde ho
nom till Amerika.
Genom denna i många afseenden besynnerliga rörelse väcktes
hos mången tanken på själens frälsning, hvarför den i sin mån
tjänade som ett förberedande medel för de kommande väckelserna.
Då Oskar Ahnfelt år 1852 första gången besökte socknen,
var jordmånen" beredd. En stor väckelse uppstod, och många
blefvo lefvandegjorda genom tron på Kristus.
Bland Ahnfelts första åhörare befann sig en ung, gift kvinna,
som i många år plågats af ständiga samvetskval, synnerligen
därför att hon i barndomen, förskrämd för en. skollärare, som
med mycken hårdhet slog och bannade sina skolbarn, genom
lögnaktiga uppgifter om sjukdom blef befriad från skolgång.
Under Ahnfelts predikan satt hon hopkrupen i en vrå af rummet
och hörde endast sitt eget samvete, som ropade: »Du är för
tappad; du kan icke frälsas»! Ahnfelt samtalade med henne och
bad henne läsa bibeln och Luthers postilla. Men ju mer hon
läste, desto mer ökades hennes kval. Nära förtviflan nödgade
hon sin man att gå till socknens kyrkoherde, Dovertie, och be
rätta hennes tillstånd samt begära råd. Men denne, som var en
stor brännvinsbrännare och höll krog i prästgården, hvarest han
söndagligen efter gudstjänstens slut genom sin egen syster sålde
brännvin till sina åhörare, gaf efter en stunds betänkande föl
jande tröstlösa råd: >»Du får hälsa din hustru, att hon råkat ut
för de obotfärdigas förhinder». Sedan härigenom bedröfvelsens
bägare var fylld till brädden för den arma kvinnan, sökte hon
sig emellertid en ensam plats, där hon under stor ångest utgöt
sitt hjärta för Herren, hvarefter hon sjöng sången n:r 39 i Ahn
felts sånger. Då hon kom till följande ord: »Allt är det redo,
och rikt är det bordet; Rätter frambäras på himmelska fat», så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 14 14:51:14 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dimh/21/0554.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free