Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 51. Andliga rörelser i Västmanland - I. Västerås, Sala, Köping och Arboga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[|
FEMTIONDEFÖRSTA KAPITLET,
Guds ord. Bespottarne hade vid detta tillfälle samlat sig i mängd
dels i förstugan, dels på gatan och gården utanför. Bland dessa
personer befunno sig flera bland stadens herrar och borgare,
hvilka nyss varit på krogen och druckit sig druckna. Deras
oljud och buller var mycket störande, hvarför Engzell slutade
med predikan samt sade till någon af vännerna: »Sjung nu nå
gon psalm»! Emellertid stod fönstret till gården öppet. Herrarne
därutanför hade klädt sig i grofva öfverrockar samt ludna mössor,
dem de dragit ned öfver sina hufvuden, på det de skulle vara
oigenkännliga. Nu stack en af dessa herrar hastigt in sitt hufvud
genom fönstret och ropade: »Sjung ”Karin på Lybäck’!» Det
var namnet på en usel nidvisa, som sjöngs af lättsinniga drängar
och sjåare. En fru Broman, som i dessa dagar plägade närvara
vid sammankomsterna, stack nu hastigt ut sitt hufvud genom
fönstret och skrek: >»Det kan du göra, som är klockare». Det
var nämligen klockaren, som begärt, att visan skulle sjungas,
och fru Broman kände igen honom på rösten. Då bespottarne
sågo sig vara igenkända, skyndade de hals öfver hufvud bort
från gården, och sammankomsten fick sedan ostördt fort
sättas.
Någon tid därefter var det bjudning hos byggmästare Hed
man. Där voro då tillstädes med. doktor Sparrman, broder till
pastorn med samma namn, komminister Törnqvist m. fl. af stadens
herrar. Här kom nu uppträdet vid skräddaren Anderssons hem
på tal, hvarvid Sparrman sade: »Det är en skam för hela staden,
att ett sådant uppträde här skall hafva ägt rum. Man borde
brännmärka orostiftarne genom att sätta deras namn i tidningarna».
Då sade komminister Törnqvist: »Man bör ursäkta dessa herrar,
ty de hade nyss varit på källaren och klingat med hvarandra
samt blifvit litet lifvade. Det var icke så mycket att räkna på
dem den gången». Då knackade Sparrman hårdt i bordet och
sade: »Skall man ursäkta personer, som dricka sig druckna och
sedan gå åstad för att störa dem, som sjungasoch läsa Guds ord?
Det finns ingen ursäkt för drinkare. Jag är viss på, att de icke
ens då, när I dricken och spelen kort, komma och störa eder
på samma sätt». IKomministern måste nu tiga, och ingen upp
trädde sedan till bespottarnes försvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
