Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 52. Andliga rörelser i Nerike - II. Roparne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I NERIKE. 945
som hör Guds tal, som ser den aällsmäktiges syn, som, när han
faller, får ögonen upplåtna» (4 Mos. 24: 3, 4): Under senare delen
af bättringsroparens tal föllo i den stora folkskaran tjogtals män
niskor till marken, män som kvinnor. Det var, som om en mäktig
elektrisk -kraft gripit dem. Äfven de starkaste och klokaste,
ja, äfven sådana, som med all kraft föresatt sig att alls icke låta
inverka på sig af roparnes profetior, sträcktes till marken, sågo syner,
begräto sina synder och tillropade en hvar af omgifningen:
»Bättra dig, att du må undfly Guds dom!» Det var få, som
kunde motstå den ande, som här trängde dem in på lifvet.
Det led mot midnattstid, då deltagarna i denna förunderliga
sammankomst skildes åt. De voro uppskakade öfver hvad de
hört, sett och erfarit, somliga beslutna att, kosta hvad det ville,
fullständigt bryta med ondskans makter, andra förargade öfver
dessa larmande bättringsrop, men andra åter sysselsatta med att
resonera och glömma bort alltsamman. Emellertid hade på
denna väg en genomgripande väckelse begynt bland folket i
Kvistbro och gränssocknarna. Man ref icke endast sina kläder
utan ock sitt hjärta, och icke endast bland allmogen utan äfven
bland herrarne märktes häraf frukter, som vittnade om bättring.
»Skaror af unga män och kvinnor hade», säger ett ögonvittne
från roparesammankomsterna, »blifvit så djupt gripna af bättrings
ropen, att de dagar och nätter igenom intet annat kunde före
taga sig än begråta sina synder». Supgillen med: dans och kort
spel upphörde mångenstädes helt och hållet, och den allmänna
meningen: började stämpla dessa seder såsom ohederliga och råa.
Orättfånget gods återställdes, familjetvister afslutades med ömse
sidig syndabekännelse, rättskänslan uppväcktes, och man började
att af uppriktigt hjärta söka göra Guds vilja. Och då man fann,
att man härvid i egen kraft intet förmådde, tillropade den ene
den andre: »Låtom oss med frimodighet framgå till nådens tron, att
vi må få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid» (Ebr.
4: 16). Redan vid denna tid hördes en och annan med glädje
aflägga Lars Lindrots bekännelse:
Jag sjunger nu om seger:
Min arma själ är frälst.
Vid korset är mitt läger;
Där bor jag allra helst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
