Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 52. Andliga rörelser i Nerike - III. Religionskriget i Kvistbro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
950 FEMTIONDEANDRA KAPITLET.
är jag själf herre och har rätt att där hysa en person, som intet
annat gjort oss än godt. Hvarför öfverfaller man oss i våra
egna hem, såsom vore vi tjufvar och mördare? Tillåt oss att själfva
skjutsa Smedberg till hans hem!»
Men länsmannen och hans biträden voro obevekliga; de
måste hafva mannen i sitt våld.
Medan emellertid diskussionen pågick i stugans yttre rum,
hade åtskilliga kvinnor påklädt Smedberg fruntimmerskläder för
att på detta sätt kunna skaffa honom undan fiendernas händer,
men detta räddningsförsök upptäcktes strax och omintetgjordes.
Under tiden hade till hvartdera af de båda fientliga lägren
samlat sig mycket folk. Det var redan kl. 3 e. m. förut nämnda
dag, då kronofogden Molin med sin ansenliga styrka anlände
till Bällsås och fann Hoff där fortfarande bevaka sitt rof. Men
Smedbergs »anhang», heter det i rättegångsprotokollet, »var stort,
så att våld mot honom vågade icke motparten bruka, förrän
mycket mera folk af allmänna åklagaren var samladt, då vakt
ställdes vid alla dörrar och fönster».
Nu följde en förbittrad strid, hvarunder å ömse sidor till
vapen användes stänger, stenar, betsman, klubbor, påkar och »allt
möjligt, som det uppretade folket fick fatt i». Äfven pistol och
bössa stodo till tjänst. Hela massor af människor strömmade på
från alla kanter och blandade sig i tumultet. Striden rasade vildt:
vapenbrak,’ hot, jämmerrop, gråt, böner och skrik blandade sig
med de sårades veklagan. Mycket blod göts å ömse sidor, och
det gräsliga tumultet syntes nära att öfvergå till en blodig män
niskoslaktning, då vid 4-tiden e. m. länsmannen Hoff och krono
fogden Molin lyckats bemäktiga sig den förföljde, påsätta honom
handklofvar och förklara honom fången, hvarefter han tillsamman
med hemmansägaren Jonas Jonsson i Vekhyttan, som anklagades att
hafva under striden burit laddad bössa, fördes fängslad tilllänshäktet.
Polismyndigheten hade sålunda vunnit seger, och roparne
lidit nederlag, ett nederlag, som måste kännas så mycket mera
förödmjukande, som det vid närmare eftersinning visade sig för
rättfärdighetssökande människor såsom skamligt och afskyvärdt
att söka med köttsliga vapen vinna andliga förmåner. Men de
rättsinniga hade i denna pröfningsstund i hastigt mod öfverilat
sig och de med dem blandade oandliga människorna på detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
