Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 52. Andliga rörelser i Nerike - IV. Evangelii budbärare komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I NERIKE. 959
ordets tjänare och dess vänner: En gång aflossades genom dörren
ett skott öfver de församlade. Någon gång fick Palmqvist till
sin glädje besök af Kristi vänner från andra håll. "Så kom en
gång predikanten Hanner och deltog vid sammankomsten i vittnes
bördet men blef strax därpå gripen af vederbörande fjärdings
man och på fångskjuts förd till Örebro. Men Guds verk till
människors omvändelse gick icke att förhindra. Med hvarje dag
förökades de troendes antal. Det var en härlig Guds plantering,
som genom Palmqvists verksamhet uppblomstrat i Stora Mellösa.
Men icke endast där utan också i kringliggande socknar,
såsom i Lännäs, Asker, Sköllersta, Norrbyås äfvensom Örebro
stad utsådde han Guds ord. Det var, såsom om en brinnande
men icke förtärande eld lyst och flammat allestädes, där Palm
qvist drog fram. Sålunda uppstodo under 1850-talet också i
nämnda grannsocknar kraftiga andliga väckelser. Evangelii fiender
tillskrefvo emellertid icke Gud detta verk utan den onde och
kallade det villfarelse. »Palmqvist>, sade de, »är frimurare och
står i förbund med farliga hemliga makter; det är i sådana ären
den han reser omkring i socknarna». Så väl ledaren för de andliga
rörelserna i dessa trakter som hans många vänner fingo i riklig
grad erfara spott, hån och begabberi, och präster gingo i spetsen
för förföljelsen. »De väckta», säger en af Palmqvists efterträdare
i skollärarekallet, »voro så utpekade, brännmärkta och föraktade,
att de mycket väl kände igen hvarandra, om de ock voro från
vidt skilda socknar. Faran för dem att sammanflyta till ett med
världen var icke så stor som i vår tid».
Då solen går upp, framträder med tydliga drag det i mörkret
fördolda, och man ser hvarje sak i dess rätta ljus. De troende
i Stora Mellösa och grannsocknarna kunde icke, sedan sanningens
solsken lyst in i deras hjärtan, anse världsliga och mot evan
gelium fientliga präster vara Kristi tjänare. De hade af dessa
fått sten i stället för bröd. Med afsky vände de sig därför från
kyrkan, dess präster och gudstjänster samt mottogo Guds gåfvor
i käril, dem han själf rengjort och helgat. Guds ande undervisade
dem om vägen dit. Sålunda hade flera troende, kränkta i sina
samveten öfver de kyrkliga handlingar, dem de i otro begått,
låtit döpa sig, utan att den ene i detta afseende visste af den
andre. När "dessa sedan lärde känna hvarandra såsom delaktiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
