Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 53. Andliga rörelser i Östergötland - V. Norra Östergötland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTIONDETREDJE KAPITLET.
»läsare», för att hålla efter dem på husförhören. Då samme
kyrkoherde fick en ung, världsglad adjunkt, visade han ho
nom dessa s. k. »näbbar» och sade honom, hvarför de hade
tillkommit. Detta kom adjunkten att gnugga händerna af för
tjuSsningp:E. HLBE skulle blifva ett nöje för honom att få sätta
»läsarne» på det hala, tänkte han. Husförhörstiden närmade sig,
och den unge pastorn, som skulle hålla förhören, var redan känd
i socknen för att vara en fiende till »de fromma i landet». En
äldre, gudfruktig bonde och hans hustru skulle nu mottaga hus
förhöret i sitt hem. Flera dagar förut grufvade sig mannen för
hvad som skulle komma. En dag framställde han sitt hjärtas
bekymmer för hustrun. Hon, som var något frimodigare än
hennes försagde man, sade: »Var du lugn, min gubbe. TLåtom
oss kasta alla våra bekymmer på Herren. Jag skall genom Guds
nåd taga mig an prästen, så att du skall slippa att få så mycket
att göra med honom». Husförhörsdagen var inne, men husbonde
folket hade icke gjort några förberedelser hvarken till kalas eller
till nöje för ungdomen på eftermiddagen, såsom det eljest var
vanligt den tiden. De åkallade i stället Herrens namn och bådo
om en god utgång på det hela. Folket samlades i mängd till
husförhöret, såsom det då var vanligt, och förhöret började på
sedvanligt sätt. Det var icke utan, att det ju icke fanns »näbbar»>
i marginalen för åtskilliga namn i den där läsroten, äfven värd
folket var bevärdigadt med sådana. De »näbbade» skulle naturligt
vis sättas efter och bringas på skampallen. Men, om den unge
prästen hade bättre känt Hällestads befolkning, dess naivitet och
särskildt »läsarnes» förfarenhet i rättfärdighetens ord, så hade
han icke begifvit sig af ut på djupet med dem. Icke de men
han förlorade understundom fattningen.
Förhöret med sina ledsamheter var slut, och prästen skulle
bjudas på middag. Mannen tog honom därför med sig upp i
andra våningen af huset, och hustrun med sina kvinnliga med
hjälparinnor dukade bordet. Under tiden såg prästen ut genom
fönstret och fann, att allt folket skingrades och gick hvar och
en till sitt. Då sade han: >»Det var skada, att jag ej hade min
fiol med mig, eljest kunde jag hafva spelat och ungdomen kunde
hafva fått roa sig en stund på eftermiddagen». — »Å ja», sade
husmodern, »är det ingenting annat, som fattas, så nog kan jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
