Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 53. Andliga rörelser i Östergötland - VII. Anders Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTIONDETREDJE KAPITLET.
Den andliga rörelsen var till en början hufvudsakligen be
gränsad till Hällestad. Vånga socken tycktes i början vara all
deles tillbommad för evangelium. Så småningom började dock
äfven där både hjärtan och dörrar öppnas för Guds ord. En
vacker sommardag möttes Anders Nilsson och Nyrén i Restad,
den största byn i Vånga. Predikan var utsatt där. Innan sam
mankomsten började, sade Anders Nilsson till Nyrén: >»Nu få
vi se, huru det kommer att gå här i dag. Ungdomen har lofvat
att störa oss med trumman, då predikan börjat. Få se, om de
ha mod därtill». Mycket folk var samladt, och alla stodo eller
sutto ute på en stor gård. Guds ord förkunnades efter den nåd,
Herren förlänade. Många blefvo kraftigt rörda af sanningens
ord, och en ovanlig stillhet och uppmärksamhet var rådande hela
tiden, men någon trumma hördes icke af, så länge sammankomsten
varade. Så började själar vakna och Guds verk gå fram till
seger i Vånga.
Äfven i Risinge socken gjorde Anders Nilsson början med
att förkunna evangelium. Prästerna därstädes tyckte emellertid
icke om »vinkelpredikanterna»>, såsom prosten där alltid kallade
dem, som predikade utan kappa och krage. Söndagen den 23
sept. 18535 hade Anders Nilsson och Nyrén möte vid Skäftesfall
i Risinge, där de båda predikade. För dessa predikningar blefvo
de anklagade inför domkapitlet i Linköping. Om biskop och
domkapitlet varit lika sinnade som prosten i Risinge, så hade
säkert de två predikanterna blifvit insatta i fängelse, därför att
de predikade, att Kristus har kommit för att uppsöka och frälsa
förtappade syndare. Men nu inträffade det märkvärdiga, att
domkapitlet ålade båda prästerna att en gång vara närvarande
och afhöra både Nyrén och Anders Nilsson. De infunno sig
därför en tid därefter vid en sammankomst på samma plats i
Skäftesfall. Vid detta tillfälle hade som vanligt mycket folk
samlat sig. Predikanterna höllo sina s. k. profpredikningar för
prästerna samt bådo och sjöngo som vanligt. När allt var slut,
sade Nyrén: »Har herr prosten någonting att anmärka, så var
god och gör det nu, så kunna vi slippa undan sedan». Men han
svarade, att han ingen anmärkning hade att göra. Ifrån den
stunden var det slut med prästernas raseri mot den evangeliska
verksamheten i Risinge. Det tycktes ock, som om detta skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
