Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 53. Andliga rörelser i Östergötland - VIII. Lars Magnus Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTIONDETREDJE KAPITLET.
sökande själar, ända till dess att gudstjänsten var slut och folket
strömmade ut ur kyrkan. Han var af Gud särskildt begåfvad
att samtalsvis utöfva en sann själavård, och alla sågo upp till
honom med odeladt förtroende. De, som voro bekymrade om
själens frälsning, önskade därför och sökte att få samtala med
honom. Folket var ock vid den tiden mycket okunnigt, och det,
som rörde deras eviga väl, var någonting alldeles nytt för dem.
De hade aldrig hört en evangelisk predikan, och goda kristliga
böcker voro då mycket sällsynta i bygderna.
Sin mera offentliga verksamhet som predikant kom Lars
Magnus att börja på följande sätt. Det var omkring år 1850.
Icke långt från hans hem låg en gammal gumma sjuk. Han
gick till henne en söndagseftermiddag och började tala vid henne
om det ena nödvändiga, om bättring och tro, om synd och nåd.
Några andra personer voro vid samma tillfälle tillstädes, hvilka
med uppmärksamhet lyssnat på hans tal till den sjuka. Då Lars
Magnus skulle gå, sade de till honom: »Kunde Ni inte gå hit
en gång till»? Han lofvade det och återkom så nästa söndag.
Den sjuka hade då under Herrens läkarevård tillfrisknat, och, då
Lars Magnus kom, var stugan full af folk. Ehuru något för
lägen måste han nu läsa Guds ord för de församlade. Sedan
hölls där den ena sammankomsten efter den andra, tills stugan
slutligen blef för trång. Men då öppnades de stora bondstugorna
i byn för dylika samlingar på söndagseftermiddagarna. Men icke
blott i den byn ville man höra frälsningens ord utan äfven på
andra ställen, och till och med från andra socknar hördes det
macedoniska ropet: »Kom hit öfver och hjälp oss!» Från den
tiden fick Lars Magnus”icke stanna hemma någon söndag utan
måste gå än hit och än dit för att kalla till lammets bröllop.
Om hvardagarna lät Lars Magnus lifvets ord rikligen bo i
sitt hus, där han läste det med sitt husfolk samt åkallade Herrens
namn och lofvade sin Gud. Äfven sin smedja invigde han till
en Herrens helgedom. Under det den ena goda lien efter den
andra förfärdigades, mediterade han de texter, han tänkte predika
öfver på söndagen. Så snart arbetet i smedjan var slut på lör
dags- eller helgdagsaftonen, gjorde han sig i ordning till sina
predikoresor, som vanligen anträddes till fots, äfven om vägen
var flera mil lång. Han besökte så icke blott byarna och torpen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
