Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 53. Andliga rörelser i Östergötland - X. Jonas Petrus Engzell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1008 FEMTIONDETREDJE KAPITLET.
Tidigt en söndagsmorgon såg Engzell i en syn en gosse komma
springande med ett bref från Zetterberg med kallelse till platsen.
Strax därpå kom med posten samma kallelsebref, som Engzell
sett i synen, hvarefter han utan dröjsmål bröt upp och flyttade
till Norrköping... Det var hösten 1847.
I »det svenska Manchester» rådde andlig död. Motala ström
med sina brusande vattenfall drog väl fram genom staden och
gaf drifkraft till allehanda vinstgifvande fabriker och inrättningar,
men för det lefvande vattnet från Gud voro människornas hjärtan
ännu allmänt tillstängda. Folket lefde i okunnighet om Gud,
och bland de tusentals fabriksarbetarna i staden härskade drycken
skap och otukt samt andra synder och laster. Emellertid fick
Engzell på sin nya plats rykte om sig såsom en skicklig klädes
beredningsmästare och var i det afseendet mycket eftersökt. En
bland hans principaler fick en dag förebråelse, därför att han
hyste en läsare bland sina arbetare. »Jag bryr mig icke om>,
sade principalen, »om han är läsare eller icke. När jag kommer
till arbetet, är han alltid på sin plats, flitig, skicklig och ordentlig.
Jag önskar, att alla mina arbetare vore Säsom-han».
Första dagen, Engzell nu vistades i den folkrika fabriks
staden, vann han en människa för Herren, en spinnare, hvilken
fördärfvat sin väg i dryckenskap. Den räddade mannen förblef
i tron på Herren, tills han några år senare genom kolera flyttades
öfver tidens gräns. Detta var förstlingen af Engzells andliga
arbete i Norrköping. Gud hade rikligt värmt hans hjärta med
Kristi kärlek, och nu brann den nitiske lärjungen af lefvande
intresse för andras andliga väl. Han kände sig såsom dömd i
sitt samvete, om han icke för syndare förkunnade Jesus Kristus.
Så började han att enskildt och offentligt vittna om Kristi nåd.
Det var till att börja med söndagsaftnarna han samlade folket
till Guds ord och bön, men längre fram äfven ett par aftnar
till i veckan. Man samlade sig först i hans eget hem, men, då
så många kommo att höra, att de icke där fingo rum, hyrde
vännerna en större lokal. Ordets vänner blefvo allt flera och flera;
rättfärdighetens åkrar blommade och bar i sin tid frukt. Engzell
uppbar ingen lön för sitt andliga arbete; han lifnärde sig af sina
händers verk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
